St. Martin- Porugal

Dags att väga väskorna

Insjön 2018-04-15

Nu är det snart dags igen att resa till kära Lady Mys. Om en dryg vecka blir det att resa ner till Arlanda och tillsammans med två stora väskor fullpackade med prylar till båten, flyga över till ST. Martin. Där kommer jag att rusta och förbereda Lady Mys för Atlant överseglingen, till Europa. Som vanligt är To-do listan lång som jag skall försöka klara av innan övrig besättning kommer. Clas Thornberg, och Mats Brolin kommer första veckan i maj. Efter någon dag av inskolning och bunkring av mat, så räknar vi preliminärt med att komma iväg runt den 10 maj. Detta förutsatt att vi på värderapparna kan se att vädret är lämpligt.

Hur känner man sig inför detta äventyr? Ja det skall bli spännande. Det enda jag vet är att det kommer att vara mycket mera obekvämt på denna segling, än förra gången vi korsade Atlanten. Vid detta tillfället kunde vi surfa med passadvindarna och vi fick fina vindar akter ifrån. Nu kommer vi inte få fina passadvindar, utan det kommer att bli skiftande vindar från olika håll. Med allt ifrån ingen vid alls till stormvindar.

 Vi skall först segla mot Azorerna, som kommer att ta 2,5 till 3 veckor. Därifrån kommer Clas och Mats att flyga hem, och i stället kommer Alice att möta mig där och följa med resten av seglingen till Portugal.

För att komma till Azorerna kommer vi först att segla norrut, för att sedan efter en 4–5 dagar sväng mot nordväst. Detta för att slippa stångas mot de förhärskande ostvindarna och stiltjebälten. Vi får heller inte gå för långt norrut, för då kan vi komma in i lågtrycksbälten, som ofta är på väg mot Skandinavien. Så det gäller för oss att försöka hålla reda på var hög och lågtrycken är och i vilken riktning de rör sig. Sen får vi försöka hålla oss på lämpligt avstånd från dessa.

Det skall i alla fall bli kul och spännande att göra denna seglats och jag ser framemot överseglingen. Även om vi nu går mot den absolut vackraste tiden av året här hemma i Dalarna. Tyvärr kommer jag att missa denna underbara tid i år.

Jag kommer väl att skriva några flera gånger på hemsidan innan vi ger oss iväg. Sen får vi väl se hur det blir med skrivandet under överseglingen. Mitt ute på Atlanten är det som ni kan förstå lite dåligt med internetuppkoppling. Däremot har vi satellittelefon, och kanske kan jag få iväg några rader via den.

Då har jag efter en massa strul med flyget äntligen anlänt till vår kära Lady Mys. Vilken underbar känsla att äntligen få sätta sig ner i sittbrunnen och bra koppla av, och känna hur den sköna passadvinden fläktar mot min hud. Tyvärr fans det inte någon kall hel del strul öl ombord att svalka strupen med, så istället fick det bli en varm. Men även den smakade bra. Ni må tro att det var skönt att få se Lady Mys ligga där marina och se att har mått bra under tid vi varit borta.  Ja jag blev så glad att Lady Mys fick en stor kram. De åren vi haft tillsammans och alla seglatser vi upplevt till  gör att jag har en fått en stor kärlek till vår underbara båt.

Om jag skulle berätta lite om allt strul jag haft med flyget så följer här en sammanfattning

Det var mening att jag skulle flyga tidigt på tisdag morgon, så därför hade bokat ett dyrt hotell på Arlanda. På natten till tisdag vaknar jag kl. 01.30 av att jag fick ett SMS. Jag kunde inte somna om, så tillslut kunde jag inte motstå att läsa SMSet. Det skulle jag inte ha gjort för nu blev resten av natten förstörd. Det stod nämligen att det flyg jag skulle flyga med var inställt, och att dom skulle ta kontakt med mig och boka om flyget. Det gjorde dom inte, utan när klockan var 4 gick jag ner till bokningen för att fråga hur det skulle bli med mitt flyg. Där fick jag prata med en morgontrött expedit som inte var på det bästa humöret. Hon kunde inte hitta något bra flyg till mig, och hon skylde på flygstrejker i Frankrike. Så det slutade med att jag blev inbokad på nytt flyg på fredag. 3 dygns försening. Hurra för AIR France
Så det blev att hyra en bil och åka hem till Insjön igen och försöker lugna ner mig

Så kom torsdag och det var dags att göra ett nytt försök att komma till St. Martin och vår kära Lady Mys. Men det var inte lätt att få komma med flyget. När jag på morgonen skulle göra incheckning via datorn så visade de sig att det inte gick. Efter många och långa samtal med KLM så visade det sig att dom hade satt mig på en vänte lista, och de sa att planet var fullbokat. Flera nya samtal med olika biljettkontor både på Arlanda och Amsterdam. Ja jag tror jag satt i telefon i 3 timmar på morgonen. Men min vädjan och diverse förklaringar att jag måste vara på St. Martin på fredag kväll. Men det hjälpte inte. Till slut tröttnade jag och for ner till Arlanda. Där chansade jag och checkade in mina väskor och jag sa som det var att jag stod på väntelista. Då visade det sig att jag hade platser på planen både från Arlanda och Amsterdam. Det hjälper ibland att vara envis. Nu var det bara att hoppas att allt fungera nästkommande dag.

Sen kom nästa hjertklappning. En timme innan avgång när jag sitter i lungan ro och väntar på att få gå ombord, får jag helt plötsligt hör i högtalarna ” Björn Bergkvist kan in vara vänlig och komma till incheckningsdisken på utgång 46.    

Vad i hela friden är det nu. Nu har dom strulat till det igen, och jag känner hur hjärtat går upp i varv. I rask takt tar jag mig till utgången och jag förbereder mig på en hård diskussion. När jag kommer fram till disken säger dom att dom har hittat något i min väska som ser lite konstigt ut. Det ser ut som några gaspatroner. Ja det måste var patroner till sodastreamer säger jag. Det är inte tillåtet att ha sådana i väskan så dom måste vi plocka ur. Jag gör gärna det säger jag och mitt humör stiger till den övre gränsen. Vad gör det att man förlorar två patroner till en sodastreamer, när man äntligen får gå ombord och sätta sig på flyget mot Karibien

Nu kommer några dagar med förberdelser och donande. Lady Mys måste vara i god kondition innan vi ger oss iväg på nästa äventyr

2018-05-06

Det har varit lite dåligt med skrivande på sista tiden. Ber om ursäkt för det. To -  Do listan har inför kommande segling har varit lång och omfattande, ibland har det inte gått radrätt all ånger, så det tagit många gånger längre tid. Men nu så börjar snart listan att vara avprickad. Återstår bara ett par punkter. En av den är en ganska vikt punkt och det är att få gång på satellittelefon så att vi under översegling kan tanka ner väderfiler. Här har jag kopplat in leverantörerna på att hjälpa mig.

I fredags hämtade jag Mats Brolin på flygplatsen. När han äntligen kom så gick det definitivt inte att gå miste på Mats, folkvimlet Han kom nämligen iförande en Leksands tröja som lyste blå och vit.

I går gick vi ut ur lagunen och ut i friskt vatten. Där ankrade vi upp, och sedan skrämde Kapten ner Mats under båten för att göra rent skrovet från alla alger som växt på under den senaste tiden. Mats han klagade inte utan han njöt at det vara och friska vattnet

I dag på eftermiddagen kommer Clas. Vi skall även hämta honom kl. halv fyra. När han har kommit är vi fulltaliga i besättning. Sedan kommer vi att förbereda oss och framför allt bunkring av mat. Vi måste ha mat med oss så att minst skall klara oss i tre veckor. En ganska så svår uppgift för tre ensamma herrar.

2018-05-08

Ja då börjar vi bli klara för avsegling, och idag klockan 4 så öppnar dom bron för oss och vi kan börja vår Atlantsegling. Vi har också fått igång på internet via satellittelefon. Det var inte lätt att få alla parametrar på plats för att få den att fungera. Clas har varit tålmodig och jobbat med problemet i två hela dagar

Sen har vi varit och inhandlat mat så att vi skall klara oss i tre veckor. Ja det blev två vändor till supermarket, och båda gångerna blev två stora kundvagnarna full. När vi sedan släpat all mat och dryck hem till båten skulle allt stuvas ombord och på platser så att provianten ligger still ombord på en båt som gungar och far åt alla håll. Ja jag måste säga att jag tycker att det var duktigt gjort av tre handfallna karar att klara av denna uppgift

Så nu seglar iväg. Då är det bara att hoppas vädret är med oss och att alla prylar på båten håller ihop, under de tre veckors långa segling, som det kommer att ta

 Vi har nu anlänt till Horta på Azorerna. Igår eftermiddag kl. 3 svängde vi in runt vågbrytaren in i hamnen i Horta.

Under seglingen över Atlanten har vi haft dåligt med internet och därför följer här en sammanfattning av resan.

Vi startade från St. Martin kl. 16 på onsdagen den 9 maj. Sedan fortsatte vi till grannön Anguilla, där vi gjorde nattstopp i en vik. På morgonen därpå passade vi på att ta det sista doppet i havet innan vi lämnade Karibien. När detta var avklarat drog vi upp ankaret och påbörjade vår långa seglats till Azorerna. Nu är det bara att hoppas att vindarna och vädret är med oss.

Efter någon dags segling i dikt bidevind med en kraftigt lutande båt, upptäckte vi att det stod vatten under durkarna i båten. När vi smakade på vattnet smakade det salt. Alltså måste vi ha en läcka in i båten. Inte så kul upptäck, när man är mitt ute på havet och långt till land. Efter flera timmar ösande vatten och letande efter var vattnet kom in någon stans, upptäckte vi att vattnet kom in bakvägen via diskmaskin. Här satt det en backventil som inte höll tätt, vilket gjorde att när båten lutade kraftig kom havsvattnet in bakvägen in i diskmaskin. Nu har vi tagit bort slangen och stängt av avloppet från diskmaskin. Så nu är allt frid och fröjd och vi seglar vidare.

Dagarna och nätterna rullade på med fin segling men efter några dygn tog vinden slut och vi hade kommit in i ett brett stiltjebälte. Nu fick vår motor Hjalmar visa vad han gick för. I hela 4 dygn fick vi lyssna till motors ständiga brummande. Vårt stora frågetecken var? Hur länge skulle bränslet till motorn räcka? Trotts att vi hade fyllt upp med många extra dunkar med diesel innan vi for, så blev mycket räknande fram och tillbaka hur länge det skulle räcka.

En fördel med det lugna vädret var att vi mitt ute på Atlanten kunde stanna Lady Mys och ta oss ett dopp, och ta en simtur runt båten. Skönt tyckte stora delar av besättningen, med en annan del av besättningen tyckte det var kallt. Kunde det ha varit kapten som frös i vattnet.

Annars rullade dagarna på med tre timmars vakter dygnet runt. När man inte hade vakt så gällde det att passa på och sova och fördriva tiden på annat vis. Sen var det där med matlagning och disk som skulle skötas. Tre äldre herrar som tidigare i livet inte varje dag ha sysslat med sådant, försökte göra det bästa av situationen. Det måste medges att det inte var lätt när man inte har några färskvaror och leka med, samt en båt som rulla och stampar hela tiden. Som tillexempel om tar en kastrull och skall sätta den på spisen så kan spisen vara någon helt annan stans, och vattnet som engång fans i den fans någon annan stans runt spisen. En sak är i alla fall säker, är att det kommer att ta lång tid innan jag äter någon korv igen. Nu är jag led på korv i olika former.

Vad har vi då sett under dessa dagar? Ja inte mycket. Några lastfartyg har vi sett på våra dataskärmar, men endast ett fåtal har varit så nära att vi kunnat se dem i verkligheten. Sen har vi sett massor av så kallade Portugisiga örlogsmän, eller blåsmaneter som de heter. Det är maneter som är nästan genomskinliga och kan fälla upp ett segel som den förflyttar sig med. Men dessa små djur skall man verkligen akta sig för. De är så giftiga att de kan förorsaka hjärtstillestånd, om man skulle råka träffas av de tentakler som sitter runt maneterna.

Sen under de sista dagarna har vi varit lyckligt lottade, och fått se många Delfiner. De har säker varit ett hundratals delfiner som simma runt vår båt i stora stim Vi har säkert haft påhälsning en fyra fem gånger varje dygn, under de senaste dagarna.

En annan sak med resan är att det blir kallare för varje dag vi seglar. Från att ha svettats i kortbyxor till att behöva ha både långbyxor, tröja och strumpor på nätterna. Livet är hårt.

Så kom vi äntligen fram till Horta på Azorerna, nämligen kl. 15 på eftermiddagen den 28 maj. Vi hade då seglat 2460 dm under 18 dygn. Som jag nämnde tidigare hade blivit mycket motorgång. Hela 120 timmar hade motorn hjälpt under vår överfart.

När vi närmade oss Azorerna såg vi på våra dataskärmar att det var många seglande båtar som var på väg in mot Horta. Vi hade också hört på radio att det vår många båtar som låg inne hamnen och att det skulle vara ganska rörigt där. Så var väl lite nervösa när vi var på väg in mot Horta. Skulle vi plats eller inte. Men det löste sig och vi fick en bra plats, centralt inne i hamnen

På kajen när vi la till, stod Alice och hennes väninna och väntade på oss. Det var skönt att åter få se Alice efter att vi varit ifrån varan i nästan en månad.

När vi hade förtöjt Lady Mys, och gjorde en inspektionsrunda runt båten upptäckte vi längst fram på däck, att båten var alldeles svart av något konstigt. Efter en tids undrande vad det kunde vara, kom vi underfund med att det måste var avfärgningen av någon stor bläckfisk som vi vid något tillfälle ha krockat med. Så nu får vi se hur det går att göra rent från bläckfisks bläck

Om man gör en sammanfattning av resan kan man säg att vädret har varit bra, även om vindarna tidvis varit svaga. Men hellre det än kraftiga stormar som kan förekomma i dessa farvatten. 90% av tiden har vi haft sol. Inget regnväder har vi haft. Dagarna och tiden har rullat på, och efter några dagar tappar man tidräkningen. Ibland kan timmarna ha gått sakat, speciellt vissa nätter, när det är mörkt och det enda man sett är den klara stjärnhimlen. Dagarna kan också vara lite enformiga. Havet runt om oss har sett ut på samma sätt varje dag. Det vi såg igår, ser ut på samma sätt idag.

Nu kommer vi att stanna här på Horta några dagar, Sedan kommer jag och Alice att fortsätta seglingen mot Portugal.

2018-05-31

Då har vi vilat ut några dagar, här i Horta. Så imorgon kommer Alice och jag att fortsätta seglingen mot Portugal medan Clas och Mats Brolin flyger hem till Sverige. Under de dagar vi varit här har vi grejat en del med båten. Sen har vi också förberett för den långa överfarten till Portugal, som beräknas ta minst en vecka. Så idag är det åter igen dags för att besöka ett större varuhus för att inhandla mat så att Alice och jag har något att äta under seglingen.

Stoppet här har kanske varit lite kort, och det har kanske varit intressant att stanna några flera dagar Men nu har det visat sig att vädret lämpar sig att ge sig av imorgon, för om några dagar kommer det in hårda vindar. Sen kommer det snart en helg som heter midsommar, och till dess vill vi vara hemma.

Högst på önskelistan står det nu att vi får bra väder och en fin segling till Lagos i Portugal  

2018-06-08

Så lämnade vi då Horta på Azorerna fredagen den 1 juni. Vi var modiga som avseglade på en fredag. Det sägs sen gammalt tillbaka att man aldrig skall starta en segling på en fredag för det för otur med sig. Så här i efterhand kan vi väl delvis hålla med, men kanske på ett lite annorlunda vis. Vi fick svaga vindar nästan hela vägen. Första dygnet hade vi bra segling men sen dog vinden ut med den svaga styrkan på 0–4 meter/sek. Så Hjalmar har fått jobbat hårt och mycket under denna översegling. När vi har varit in och tittat på väderprognoserna, har vi sett att hela tiden har det varit fina seglingsvindar ett dygns segling framför eller bakom oss. Inte ens när vi närmade oss den Portugisiga västkusten, och där det alltid blåser från norr, fick vi någon vind vi kunde segla i. Så resan har varit enformig och tiden har gott tidvis väldigt sakta. Speciellt Alice har tycket det varit jobbigt.

Några händelser har dock hänt. En av nätter när jag har vakt så får jag hjärtat i halsgropen Jag sitter där i sittbrunnen och halv slöar när klockan är två på natten och försöker få tiden att gå. Så tittar jag upp och sträcker mig upp för att se framåt. Då får jag helt plötsligt sen en jättestor gul strålkastare som lyser mig rakt i ansiktet. Gissa om hjärtat går upp varv. Vad är detta? Är det något stort fiskefartyg, eller vad är det? När jag lugnat ner mig lite och försöker se vad det är för något, så får jag se till min stora lättnad att det är månen som just har kommit upp ur havet och lyser så starkt.

Nästa händelse är när jag sitter och kopplar av och hör hur motorn spinner på sina 1800 varv. Så helt plötsligt som sjunker motorvarvet på motorn och båten börjar vibrera. Något måste ha hamnat i propellern. Jag slår stopp och kör back med motorn för att försöka få bort det som siter i propellern. Det hjälper men det vibrerar fortfarande. Det blir att väcka Alice och plocka fram dykutrustningen för att dyka ner under båten för att se vad det är för fel. Mycket riktigt när jag väl kommer ner under båten får jag se att det sitter delar av ett kraftigt fiskenät i propellern. Jag försöker skära loss nätet, men jag får inte bort allt, utan jag måste skruva bort propellern. När jag synar den bortskruvade propellern får jag se att den tagit skada av det kraftiga nätet. Som väl är har jag liggande ombord en begagnad propeller. (Den som spar den har) Nu skruvas den åter på propelleraxeln och nu får den tjänstgöra tills vi kommer till hamn. När jag håller på och grejar med propellern så råkar jag tappa en skruvmejsel. Jag inser ganska omgående att det är ingen ide att försöka rädda den för den är på väg ner till botten som ligger på 4000 meters djup.

Sista natten närmade vi oss den hårt trafikerade trafikzonen, som löper utmed Protetiska västkusten. Här gällde det att hålla tungan rätt i mun. Som mest hade vi 15–20 olika fartyg på skärmen som vi måste hålla reda på var de var och vilka kurser de hade för att undvika någon kollision.

Så kom vi då till Lagos i Portugal efter 6 dygns segling (båtfärd). Klockan 3 på eftermiddagen i går den 7 juni la vi till vid kajen i Lagos Marina.

Nu när vi är framme skall vår kära Lady Mys avrustas och om några dagar lyftas upp på land, innan vi flyger hem till det fagra sommar Dalarna.

Här gäller att vara skärpt så att man inte blir påkörd av något annat fartyg

2018-06-11

Nu när vi har vilat ut någon dag efter Atlantseglingen, kan man samla sina tankar och fundera vad vi varit med om. Vad var det bästa med resan? Jo det var två saker

Det första var när Alice och jag förtöjt Lady Mys vid en ponton i hamnen här i Lagos. Då satte vi oss ner och äntligen tog vi fram en kall öl och bara njöt av framkomsten. Vilken känsla att bara sitta där och koppla av, och låta tankarna rulla iväg. Vad hade vi gjort? Jo vi kunde sjunga samma som fotbollskillarna en gång sjöng ”Vi som korsat Atlanten”. Men för den skull skall du inte tro att du är något, jantelagen. Men man kan i alla fall sina egna tankar tycka att vi gjort något stort. Vi hade korsat Atlanten på egen köl. Det blir ett minne för livet.

Det andra var samma dag, att efter att vi varit på en restaurang och ätit en god bit mat, få återvända till vår kära Lady Mys, och då få krypa ner i kojen på båten och lägga sig i en säng som stod still, och man kunde även röra sig på båten utan att hålla i sig. Vilken härlig sömn vi hade den natten. Vad härligt att få sova en hel natt utan att någon kom och väckte en för att sitta på vakt. Som sakt det är en konstig känsla när båten är alldels still och allt är tyst

Vad var det sämsta? Jo de långa mörka nätterna, när tiden gick så sakta, och man längtade till att få krypa ner i kojen och bara få sova

En annan sak som jag skall vara tacksam för att jag har en hustru som inte klagar utan hon ställer upp på dessa seglingar, och det är aldrig något gnäll även om jag väcker henne kl. 3 på natten för att hon skall lösa av mig med vakthållningen.

Nu skall det bli skönt att få komma hem till Insjön och få uppleva den svenska sommaren, och förhoppningsvis även lite värme. Här i Portugal är det nätt och jämnt shortsvärme, och på nätterna måste vi köra en värmefläkt i båten

Nu är det färdigt skrivit för denna gång. Vi återkommer i höst, och skriver mera, när vi är åter i Portugal. Vad det blir då det får framtiden visa.