Hösten 2016

2016-10-05

Igår fick jag ett mail ifrån en mycket glad hamnkapten för marinan där Lady Mys Ligger. Han skriver: Vi klarades oss lindrigt undan från orkanen Matthew. Vi fick endast brisvindar men en hel del regn. Vi var väl förberedda på orkanen och Lady Mys var väl förankrad med spännband och kedjor. Lady Mys mår bra och är fin.

När vi läste dessa underbara rader, kändes det skönt.

 Nu kan vi förbereda oss på avfärd ifrån Insjön och resa till Jamaica, om någon vecka. Den 26 okt flyger vi. Nu när vi måste skrapa bilrutorna på mornarna och löven börja fall från träden då är det dags. Vi skulle gärna ha rest tidigare, men orkansäsongen är ännu inte över. Såg förresten idag på vädersidorna att man varnar för ytterligare orkaner som  kan komma in över de Karibiska öarna om några dagar. Men man är för närvarande lite osäker på vilka banor och styrka de kommer att ta. Vi får hoppas på det bästa. Så det är nog bäst att vi väntar till slutet av månaden innan vi ger oss iväg Än är inte faran över

Vi skrev i våras när vi flög hem, att vi skulle hem och njuta av den sköna och vackra Svenska sommaren. Vad rätt vi hade. Vilken underbar sommar vi haft. Vädret har dominerats av sol och vackert väder. Så den tid vi tillbringat med vår motorbåt ”Bella” på Insjön och Siljan  är åtskilliga timmar. Det har varit bra för abstinensbesvären. För att vi skall må bra i själen så bör det alltid klucka vatten under kölen.

Vad har vi då för planer inför kommande vinter? Som vanligt vet vi inte riktigt. Vi tar alltid dagen som den kommer. Men vad vi förstår så kommer vi att försöka ta oss österut utmed Dominikanska Rep, Porto Rico och Jungfru öarna, så att vi så småningom kommer tillbaka till Lesser Antillerna. Hela denna sträcka måste vi kämpa emot passadvindarna innan vi kommer fram till St. Martin. Men om man går nära kusten så kan vissa dagar bestå av svaga vindar och även vrida mot syd. Så det blir att ta vara på dessa dagar och kämpa på med motorn. När passaden blåser på, ja då får man ligga i hamn och vänta på andra vindar. Men det kommer inte att gå någon nöd på oss. Vi kommer inte att frysa, och vi skall inte skotta någon snö, och vi skall heller inte skrapa några bilrutor.

Det var de första raderna för denna säsong Vi får väl se om det blir nå mer skrivit innan vi lämnar den svenska hösten och vintern åt sitt öde. Om inte så hör vi av oss när vi tagit av oss strumporna.

Tack för i år. Det blev måga timmar tillsammans

2016-10-31

För dem som följer oss på hemsidan kanske undrar varför inte vi har skrivit något. Vi har haft problem med datorer och internet. Men nu böjar det lösa sig, så imorgon kommer det en mera utförligare berättelse hur vi har det och vad som har hänt. I alla fall är allt väl med oss och vi mår bra

2016-11-01

Då har vi fått igång på datorerna och internet, efter en del strul. Men nu skall allt fungera, så nu kan vi berätta vad som hänt sedan vi lämnade Brenäs hemma i Insjön. Eller rättare sagt vi börjar berättelsen ett par dagar innan vi ger oss iväg. Det kommer att handla om allt strul vi hade med våra flygbiljetter.

Ett par dagar innan vi skall flyga, går jag in på Condor hemsida för att se att allt är OK med våra biljetter.  Vi har köpt biljetter av Condor, ett lågprisbolag, med flyg från Stockholm till Jamaica. Av någon anledning får jag se att biljetterna på anslutningsflyget med Lufthansa mellan Stockholm och Frankfurt har blivit annullerade. Efter en hel eftermiddags telefonerande med både Lufthansa och Condor där man skyller på varan och Lufthansa säger bland annat att det inte finns plats på flyget. Vilket visar sig vara fel när jag går in på Lufthansas hemsida och kollar nämnda flyg, så visar det sig att det finns 10 platser lediga. I alla fall så lovar Condor att de skall ordna nya biljetter.

När jag 24 timmar innan avresan går in på nätet för att checka in, så går det inte. Nytt samtal med Condor. Får till svar att allt är OK med biljetterna med att det kan vara något data strul. De säger att vi får checka in på Arlanda. Vi skall flyga 06.20 på onsdag morgon den 26/10, så reser ner till Arlanda dagen innan för att övernatta där. När vi kommer fram till Arlanda på tisdag eftermiddag och har gott om tid på oss så går vi för att checka in. Nu visar det sig att någon klantskalle på Condor har bokat in oss på flyg ifrån Arlanda-Frankfurt den 26/10, men Frankfurt-Jamaica den 26/11. (fel månad) Nya telefonsamtal med Condor, och frågar vad de håller på med. De lovar att de skall rätta till det. Och om 20 minuter skall det gå att checka in. Nytt försök med incheckning. Nytt strul. När vi slänger upp 3 väskor på baggebandet säger dom, att det här går inte. Ni får bra ha två väskor säger incheckningspersonalen. Ja men vi har beställt en extra väska svar vi. Ja men här står det 2 väskor. Efter att jag visat kvitto på att vi har beställt och betalt för en extra väska, så blev det massa ringade till högre chefer av personalen, så blev det tillslut OK med 3 väskor. Nästa problem. Ni har ju ingen returbiljett ut ur landet. Det måste ni ha enligt bestämmelserna. Vi förklarade som det var, att vi skall segla ut ur landet med egen båt och att vi inte vet när och från vilket land tänker flyga hem. Mycket snack fram och tillbaka, men så får incheckningspersonalen se att vi har amerikanskt visa i passen. Då ringer hon till sin högre chef igen och får då till svar att allt är OK.

Allt detta strul på Arlanda tog oss nästa 6 timmar i anspråk, så det var verkligen tur att vi var ute i tid.

Efter allt strul med biljetterna så gick flygresan bra och vi kom fram i tid till Montego Bay på Jamaica. Även väskorna kom fram. Efter en del krångel med tullarna och väskorna så kom vi äntligen ut till vår väntande taxi. Nu väntade en 4 timmars lång taxiresa i regnvädret. Ja det regnade så mycket att vägarna var översvämmande på vissa ställen.

Dagen därpå väntade vår kära Lady Mys på oss. Det skulle bli spännande att låsa upp nedgångslucka och se hur hon mådde. Hon mådde i stort sett bra, men nog hade det hårda klimatet, med salt, stark sol, mycket regnade och fuktigt klimat tagit på henne.

Nu väntade det rustning av henne, med bland annat, målning av skrovet under vattenlinjen. Både vi och Lady Mys ville komma i sjön så tidigt som möjligt, för att det skulle bli lite svalare. Efter en dags slit så lyckades vi komma i havet.

Nu har vi leget vid kaj i marina sedan dess och vi räknar med att det kommer att ta några dagar till innan Lady Mys är klar för segling. To-Do listan är lång, och som sagt klimatet har tagit en hel del på Lady Mys. Så det är en del måste rättas till. BÅTAR SKALL INTE LIGGA PÅ LAND, DE TRIVS BÄST I VATTNET.

Annars mår vi bra och vi svettas en hel del på dagarna, vilket gör att den kalla ölen på kvällen smakar förträffligt. Sen får vi också höra de rytmiska tonerna från reggaemusiken som spelas lite var stans inne i stan på kvällen, an komponerad av syrsorna som spelar överallt i träden   

2016-11-04

Våra kommande seglingsplaner är att vi skall segla österut mot Domincana Rep. och vidare mot Puerto Rico, för att så småningom komma till St. Martin. Hela denna sträcka kommer vi att få kämpa emot de förhärskade passadvindarna som nästa hela tiden blåser ifrån öster. Ibland kan det komma några dagar när inte passadvindarna är så starka och speciellt om man går nära kusterna. Tidigare har man kunnat smyga sig fram utmed Haitis sydkust. Men det tror jag vi undviker denna gång.

Vi börjar nu så smått bli klar med rustningen av Lady Mys, och vi till och med gjorde en kortare provtur igår. Men vi har inte riktig hunnit med att koppla av något, utan det har bara varit slit och släp.

I morgon lovar väderprognoserna att det skall bli svaga vindar ifrån norr, och då skulle det vara lämpligt att ge sig iväg. Nu är frågan hur gör vi? Skall vi hasta iväg, eller skall vi stanna och koppla av och hoppa att det kommer ett nytt väderfönster med fördelaktiga vindar. Vid kvällsmiddagen igår hade vi skeppsråd och de olika alternativen resonerade vi igenom. Beslutet blev. Vi väntar och hoppas på ett nytt bra tillfälle.

En liten betraktelse:

Ytterligare en fördel att vara på de här varma breddgraderna. Jag har i hela mitt liv t

2016-11-09

Nu tycker vi att vi legat här tillräckligt länge på Jamaica. Vi har med spänning, varje dag, följt väderutsikterna, för att se när vi kan segla österut. I morgon ser det ut som det skulle kunna gå. Det kommer väl inte att bli någon smörsegling, men det är smällar vi får ta. Det kommer att rulla på en hel del de första 12 timmarna, sen kanske det lugnar ner sig lite när vi kommer i skydd av Haiti. Vårt första mål som ligger två dygn segling bort är till en liten ö som ligger straks innan för gränsen till Dominikanska Republiken. Sen är det ytterligare ett dygn innan vi kommer till en stad som heter Bora Hora. Där kommer vi att klarera in i DR. Så imorgon torsdag, om inte väderutsikterna försämras så ger vi oss i väg.

Alice ägnade hela gårdagens eftermiddag och kvällen åt matlagning. När vi kommer ut på ett rullande hav så är det inte så kul att stå nere i byssan och laga mat. Då är det bra att ha lite färdiglagad mat att tillgå.

På förmiddagen i går, lekte vi lite turister och gjorde en utflykt upp i bergen. Sen fick vi åka på en flotte nerför floden Rio Grande utför forsarna ner till havet. Vi gjorde samma sak i fjol, men det var lika trevligt denna gång. Det var lite extra spännande denna gång. För det myckna regnande som varit på sista tiden gjorde att det var mycket strömt i floden. Men mannen som manövrerade flotten var väldigt skicklig och viste precis hur och vart i forsarna vi skulle åka.

Vart har vi annars gjort. Det har varit mycket båtunderhåll. Som vi skrev tidigare så tar det hårt på slitaget i detta klimat. Salt och den starka solen är boven i dramat. Jag kan nämna några saker som hänt och vad vi rätta till. När vi sjösatte Lady Mys och skulle starta motorn, så ville den inte starta. Det visade sig att en kabel anslutning till en larmsensor hade ärgat och fick ingen kontakt. Sen visade sig att fläkten till turbon hade fastnat. Tätningslisterna på fösterventilerna hade fått stryk av sol och värme, vilket gjorde dem hårda och släppte in vatten. Ja till och med skorna som vi lämnat kvar i båten fick lovat slänga. Gummisulorna var alldeles hårda vilket gjorde att de var väldigt halkiga. I och med att det hade regnat in i båten blev det en hel del städande för att få bort den mögel som bildats på vissa ställen. Nu får det vara slut med gnäll. I stort sett har vi haft det bra och vi har det bra.

Mot nya mål  

2016-11-13

Vi har kommit fram till Dominikanska Rep. Närmare bestämt till den lilla ön Isla Beata, som ligger straks innanför gränsen. På denna ö bor det ingen fast befolkning, utan endast fiskare som övernattar här när de är ute på fiske räder. Vi har varit här tidigare och det är alltid lika mysigt och trevligt här.

Seglingen hit gick mycket bättre än vad vi i värsta fall hade kunnat befara. Visserligen var första natten dryg och med vindar som var tuffa och besvärliga. Men sedan när vi kom utmed Haitis sydkust avtog vindarna och blev mycket svaga, och vår vän Hjalmar fick jobba på resten av resan. Vi kom fram vid solens uppgång den andra dagen. Det kändes skönt när vi fällde ut ankaret och vi kunde pusta ut. Det brukar enligt tradition höra till att när man kommer fram efter en sådan hör översegling, att man skall belönas med en ankars. Men när vi kommer fram så här tidigt på morgonen, så kändes det inte så smakfullt att få något starkt i strupen. Det blev istället en tidig frukost med bland annat mjölk.

Som vi tidigare nämnde så är det många fiskare som härbärgerar här på ön. Ett flertal av dem kom ut till oss ville sälja fisk. Deras försök att göra affärer med oss blev i de flesta fall misslyckade. De visste inte att det fans en kapten ombord som inte är någon älskare av fisk. Däremot lyckades en av dem, till slut, charmera kaptenskan. Affären bestod i att han levererade 2st Redd Snapper som han rensade på vår badbrygga. För detta fick han en liten flaska billig Jamaica rom. KAPTENSKAN fick även ett antal vackra snäckor i olika färger och utseende

För att övertyga kapten om att fisk kan vara gott, så lade sedan kaptenskan ner mycket möda på att tillreda fisken på ett delikat sätt. När vi sedan åt fisken på kvällen så var utlåtandet från kapten. ”För att vara fisk så smakade det riktigt gott”.

Här vid Isla Beata är det så mysigt och trevligt att vi beslutat att stanna ytterligare en dag innan vi fortsätter mot staden Borahora. Inget trevligt ställe, men vi måste gå dit för att klarera in i landet. 

2016-11-14

Ja vi stannade en dag extra vid Isla Beata, och vi hinner inte mer än äta frukost, så kommer fiskaren, som dagen innan lyckades förhandla åt sig en flaska rom. Nu var romen slut, och nu ville han göra nya affärer. Den här gången kom han med tre stora och levande lobster (hummer). Kaptenskans blick var mera i skräck än förtjusning, när hon såg humrarna sprattla omkring på däck. Fiskaren lyckades i alla fall göra affär, men den här gången blev priset, till fiskarens besvikelse, endast en flaska vin. Men sprit behovet var nog så stort att han accepterade affären, efter att synat etiketten på flaskan för att se hur många % flaskan innehöll.

Resten av dagen blev det stora samtalsämnet, hur skulle vi göra med lobstern. Kaptenskan hade aldrig tidigare tillagat något liknande, och ännu mindre kapten. Lady Mys innandömen inverterades för att se om det skulle finnas något recept någon stans som visade hur man tillagar hummer. Det fans inte mycket skrivit om detta, men Kaptenskan tänkte till, och med handräckning av kapten lyckades hon koka humrarna och sedan tillaga en förträfflig lobbstersallad med grönsaker och bulgur. Den sista flaskan vitt vin hade kylts ner, den passade perfekt till anrättningen

Anrättning av hummersalladen var så stor att den räckte till ytterligare en måltid. Nu börjar kapten bli riktigt orolig, när han nu har ätit fisk och skaldjur i tre dagar i rad. Han har bett kaptenskan flera gånger inspektera bakom hans öron så att det inte börjar gå hål där och en början till utveckling av gälar bildats. Nu får det vara nog med fisk på ett tag.

 2016-11-15

Vi har nu varit till Borahora. Ett ställe som inte är mycket att se. Men det är ett nödvändigt ont, för detta är en Port of entry. Här måste vi klarera in och få våra stämplar i passen, för Dominikanska Republiken. En sak som är positivt med Borahora är immigration och tullpersonalen. Mycket trevliga och hjälpsamma. Ja de hjälper även till med handling av mat och annat man behöver.

Här rensas fisken, men ölen är nog den viktigaste

2016-11-19

Då har vi kommit en bit på väg och vi har klarat av en del hamnar på den södra sidan av DR, på vår färd österut. Vi har haft tur med vindarna, eller rättare sagt vindarna har varit svaga. Som vi sagt tidigare, om man här skall ta sig österut, måste man kämpa mot den förhärskande passadvinden, som blåser från öster mot väster. Men ibland kan passadvinden vila sig och gå ner i styrka, och bli mycket svag, speciellt om man går nära kusten. Sådant har vi nu under ett antal dagar haft, och vi har brummat på med vår motor. Vi får väl se hur det blir i fortsättningen när vi kommer i de Porto Ricos farvatten.

De ställen vi besökt sedan vi klarerade in i Borahora, är bland annat Salinas, Boka Cica, och nu ligger vi i den flådiga marinan Casa de Campo. På alla dessa tre ställen har vi varit tidigare och många känner igen oss sen tidigare. Inte vet jag vad vi gjort eftersom så många känner igen oss. Här i marinan på Casa de Campo är det verkligen flått, och som vi berättat om tidigare. Här ligger det mest stora lycks jakter och vår kära Lady Mys är en liten båt, ja nästan den minsta. Det var här som Alice fick bannor av marina personalen när hon hängde tvätt på fördäck på Lady Mys, förra gången vi var här. Tvätt fick man nämligen inte misspryda båtarna med.

Här finns också ett flertal olika restauranger. Vi besökte igår ett av de matställen vi besökt tidigare. En mycket trevlig och flott restaurang, med utsökt servis och god mat. Det står minst en bekänt hela tiden diskret vi sidan av bordet och ser till att vi har det bra. Dyrt undrar ni kanske. Ja inte så förfärligt dyrt. Straks under priset man skulle betala på en ordinär svensk restaurang. Vi tyckte vi kunde unna oss detta när vi den senaste tiden ätit ganska spartanskt. Sen tyckte kapten att den ordinarie kockan ombord skulle få ledigt en kväll.

Ja vi åt förträffligt i går kväll och Alice njöt i fulla drag. Ja förutom den utsökta maten, var det verkligen stämningsfullt. Tillslut kunde inte Alice inte hålla sig, utan hon sa. ”Jag njuter verkligen, och det är verkligen romantiskt”. Sen gick det en liten stund, och sen sa Alice ”. Jag älskar dig Björn”. Varvid den romantiska Björnen svarar på klingande Dalmål. ”Sö pass” Det är inte alltid lätt att charma Björnen. Ja Alice har det inte så lätt alla gånger

Nu kommer vi att stanna här i en eller ett par dagar. Vi behöver bland annat fylla på våra matförråd. Sedan lämnar vi Dominikanska Republiken och seglar mot den amerikanska ön Puerto Rico.

Har det hänt något annat? Ja, det som hände kapten häromdagen. Han vet av erfarenhet och har predikat både för sig själv och andra att man inte skall eller får springa på däck utan att ha skor på sig, för då finns det risk att man sparka i tårna någon stans. Det som hände var att kapten skulle bara spring upp på däck och rätta till en liten sak. Vad gör han? Jo han hinner inte mer 2 meter upp på däck så sparkar i skotskenan med sina skolösa fötter. Så nu vandrar han om med en bruten lilltå. Gissa om det smakade. Men jag skulle ju bara……

Mång stora båtar i hamnen

2016-11-23

Det är inte alla dagar som vi njuter och glassar fram. Vi skall här berätta om vår seglats mellan Domincanska Republiken och Puerto Rico. Vi lämnade marina Casa de Campo på söndagen och gjorde en kortare tur till den lilla ön Isala Saona, som ligger som en sista utpost innan man gör den 90 sjömil långa överfarten till Puerto Rico. Denna ö Isala Saona är et stort utflykts mål för badsugna turister. Hit går det massor med utflyktsbåtar under dagarna. Här badar de på den långa och vackra sandstranden. Sedan innan solen sänker sina strålar i havet, så åker de alla tillbaka, och ön blir alldeles tom på folk och när solen gått ner blir det alldeles mörkt på ön.

Innan vi berättar vidare om seglatsen, skall här berättas om kaptenskan försök att göra en god middag på kvällen. För att hon skulle behaga kapten så hade hon vid något tillfälle köpt djupfrysta färdiga hamburgare. De ska bil gott svarade kapten när hon berättade vad hon skulle bjuda på till middag. Hamburgarna stektes i pannan. Jag vet inte hur det är med kryddningen, om de är färdigkryddade, eller inte, men jag sätter fram lite salt och peppar, sade kockan. Vi satte oss till bords i sittbrunnen, det här skulle bli gott. Kapten satte tänderna i hamburgaren. Sedan tittade han med förvånade blick på kaptenskan. Även hon såg ut att grimasera med blicken. Snacka om kryddad mat. Det var så starkt kryddad att man trodde tungan skulle explodera. Det blev en tugga till i försök, men sen åkte resten av maten överbord. Det gick inte att äta.

Så åter till seglingen. För att komma fram till Puerto Rico innan det skulle bli mörkt så gick vi upp klockan 2 på natten för att börja vår översegling. När det var gjort beviljades fripass för kaptenskan. De två första timmarna gick bra med fin segling. Men sen när vi kom ut i sundet mellan DR och PR började eländet. Det började med kraftigt regn, och som varade till och från hela dagen. Sedan mellan regnmolnen så varierade vindstyrkor hela tiden. Vindarna pendlade mellan 8–18 meter per sekund. Även vindriktning varierade från att komma 90 grader in från sidan till att komma rakt framme från. Vilket gjorde att kapten fick hela tiden jobba med seglen. Än var det för mycket segel uppe, än var det för lite. Så var det under hela överseglingen. Så det var verkligen ingen smörsegling. Efter 15 timmars plåga med segling kom vi så då fram till den Puertoricanska arkipelagen, och här kunde vi ankra upp innan för ett korallrev. Här kunde vi koppla av och njuta av den stillhet som rådde innanför revet. Men det regna fortfarande

Dagen där på när vi skulle fortsätta och vi skulle dra upp ankaret, var det omöjligt att få upp det. Ankarkättingen satt benhårt fast i botten. Vi försökte på alla möjliga vis, men det var totalt omöjligt att få upp ankrat. Vad göra? Jo det blev för Björnen att dra på sig dykarutrustningen och dyka ner de 13 meterna för att se vad han kunde göra. När han kommer ner till botten ser han att ankarkättingen har lindat in sig en stor korall block. Björnen kämpar på med kättingen. Det är inte så lätt att bära en tung ankarkätting när man skall simmar, men till slut är kättingen fri. Nu gällde att fort ta sig upp till ytan och fort spela in ankarkättingen innan den fastnar igen. Ännu engång fick se nyttan av att ha dykutrustning med sig ombord.

Nä väl ankaret var uppe fortsatte vi, utmed kusten för att komma till hamnen Ponce. Här skulle vi klarera in i landet. Nu är vi i USA och det är alltid lika och omständligt. Men den här gången gick det bra, förutom att en dam från US Customs and Broder Protektion var nere i köket, tillsamman Alice och sorterade soporna vi hade med oss. 

2016-11-28

Vi färdas på utmed Porto Ricos sydkust. Här har vi passadvinden rakt framifrån hela tiden. Men på tidiga mornar före kl. 9 är den betydligt svagare än övriga tiden på dagen. Därför har vi gjort korta etapper och ankrat upp i någon vik redan före kl. 10 på dagen. Vi startade i staden Ponce och sedan har det varit ställen med namnen Salinas, Puerto Patilas och nu ligger vi i Palmas del Mar. Här tänker vi i dag hyra en bil och se omkring lite grann, samtidigt som vi skall göra en del inköp. Här kommer vi sedan att lämna Puerto Rico och segla mot de amerikanska Jungfruöarna.

Under dagarna, när vi haft så gott om tid, och legat still i någon vik, har det mest blivit lata dagar med bad, och bokläsning. Mest ljudböcker. Sen på kvällarna har vi ätit något gott. Som tillexempel här om kvällen när kockan överraskade med gravad lax och hemmagjord sås, samt kokt potatis och Wasabröd med ost. Jättegott samtidigt som vi såg solens sista strålar gå ner i havet. Eftersom det var lördagskväll så bjöds det även på ett litet glas med innehåll som gjorde att det blev imma på glaset, men det värmdes då mer i strupen. Med andra ord, en Svensk lyxmiddag i Karibien.

Alice studerar matsedeln, men konstaterar att detta kan jag göra godare själv hemma på Lady Mys

2016-11-29

För någon dag sedan visade väderprognoserna att det skulle bli kraftiga vindar, som nästan kunde komma upp till stormstyrka i en hel veckas tid, och vindarna skulle komma rakt i nosen under vår tänkta färdriktning. Inte alls bra. Vad göra? Ett av alternativen var att vi skulle bli liggande här där vi är nu en hel vecka. Men sen igår när vi tittade på vädersiterna, så hade prognoserna ändrat sig till mycket bättre förutsättningar. Så nu har vi beslutat, att i dag lämnar vi Puerto Rico och går till den närbelägna ön Isla de Vieques. Sen stannar vi där någon dag, tills vindarna lugnat ner sig, innan vi fortsätter mot St. Thomas, US Virgin Islands.

Men det går ingen nöd på oss här heller. Som till exempel i går kväll

Vilken underbarkväll, en bland många andra kvällar. Efter den utsökta middagen som kockan bjudit på sitter vi sedan i sittbrunnen på Lady Mys och bara njuter av livet och dess omgivning. Vi lyssnar till det fridfulla vågbruset som rullar in mot någon strand i omgivningen. Vi sitter i våra stolar och njuter av Lady Mys svaga gungande likt en gammal gungstol. Det gungar så underbart att snart så börjar ögonlocken bli tunga. Vad gör vi åt detta? Inga problem eftersom vi sedan länge lagt undan våra klockor och våra dyngsvanor endast styr av den biologiska klockan. Nu hägrar den underbara sängen, och sedan vaknar vi nästa morgon till en ny spännande dag. Vilket underbart liv vi lever.

2016-11-30

Vi lämnade Puerto Rico som vi planerade och istället för stränga motvindar så fick vi en sån där underbar färd med svaga vindar och ett lugnt hav. Efter ca 3 timmar kom vi fram till vårt mål på ön Isla de Vieques, närmare till ett ställe med namnet Esperanza . Här hade de ornat med bojar som vi bekvämt kunde förtöja vid. Här låg det väl ett 5 tal andra båtar och det var verkligen lugnt och fridfullt. Inne på stranden låg det en liten by med många barer och små restauranger. Vi kunde också se vilda hästar vandra omkring på vägarna inne i byn. Observera att vi inte besökte någon av dessa vattenhål, utan vi satt och avnjöt eftermiddagen och kvällen på Lady Mys. Vilken härlig kväll. Nästan ingen vind alls och vi kunde se solen när den gick ner i havet.

Dagen därpå tog vi dingen och åkte in till stranden och vandrade utmed den, medan Alice letade vackra snäckor. När vi kom åter till Lady Mys drog vi upp ankaret och fortsatte utmed kusten för att efter ca en timmes färd gå in i nästa vik. Här hittade vi en underbar vik med en lång sandstrand, och palmer som lutade sig ut mot havet. Här ankrade vi upp, och efter att ätit en lättare lunch blev det dinge färd in till den hägrande stranden. Här var det lika underbart som det såg ut på håll. Här kunde vi vandra på den vita sandstranden och bada i det klara och varma vattnet. En av de bättre stränder som vi upplevt.

Kvällen avslutades med att vi satt och kände den svaga ljumma vinden svalkade våra heta kroppar, samtidigt som vi från stranden hörde cikadorna spela. Kvällen till ära, så hade kocka fixat en Irichkoffy gjord av bland annat sjörullad Whisky. Nu får vi se hur det går med nattsömnen i natt

När vi satt i kvällsmörkret och avnjöt denna sköna kväll, så tyckte Alice att det varit en dag vi hunnit med mycket. Har vi gjort allt detta idag frågade hon. Nej svarade kapten det är ju den 31 november idag sade han och smålog.

2016-12-01

Ja då har vi för en liten stund sedan anlänt till St. Thomas på de amerikanska Jungfruöarna. Kaptens kommentarer och fråga till Kaptenskan när vi kom till Jungfruöarna var om hon kändes sig hemma.

Nu blir det att ta sig till Immigration för att klarera in i detta land.

Kan man ha det bättre?

Ett litet kort inlägg.

 Vi kommer under några dagar hoppa mellan öarna här på USVI och BVI. Om vädret stämmer som de lovar idag, så kommer vi att gå mot St. Martin på lördag

2016-12-03

Ja då har vi lämnat Trump och är nu hos Drottningen. I morgon blir det att vi seglar till EU och Frankrike på St. Martin. Ja det blir inte långa stopp i de olika länderna. Men vi får väl se om det blir lite längre stopp när vi kommer till St. Martin

I går hamnade vi i en sån där vacker vik med sandstrand och palmer igen. Ja det var verkligen mysigt, även om vi aldrig var i land, utan vi stannade på båten hela dagen. Varför det då, kanske ni undrar? Jo där vi låg med båten var det jätte fint snorkel vatten, och vi kunde simma och snorkla bland sköldpaddor och andra fiskar. Ja till och med Kaptenskan var riktig duktig på att snorkla bland alla djuren. Hon blev heller inte rädd när Kapten visade på en jättestor Barracuda som låg och tryckt i skuggan under Lady Mys.

2016-12-05

Då har vi kommit till St. Martin, en milstolpe i denna säsongs seglats. Nu skall vi inte längre behöva kämpa mot passadvinden, utan nu svänger vi höger och fortsätter söderut ut med den Karibiska ökedjan. Om man sammanfattar seglatsen hit, så har den gått bättre än vad vi hade befarat när vi startade på Jamaica för ca en månad sedan. Det har visserligen inte blivit så mycket segling utan det har mest varit Hjalmar som har fått jobba. Men hellre det än att vi skall jobba i kraftiga motvindar. En annan orsak till det gått bra, är de fina väderprognoserna vi lyckats tanka ner från nätet. De har nästa alltid stämt bra, och vi har därigenom kunnat rört på oss när det varit lämpligt väder.

Ja som sagt, nu är vi på St. Martin, och här lite av långseglarnas Mecka. Här är välordnat med servis verkstäder om man vill ha något gjort med båten. För vår del är det en del småsaker som vi skall passa på och fixa. Sen finns det välsorterade båttillbehörs butiker. Så det blir för Kapten lika roligt som att gå på Clas Ohlson.

Hur länge vi blir här det vet vi inte. Men Kapten har lovat Kaptenskan att nu när vi inte lägre behöver bry oss så mycket på de rätta väderfönstren, så kan vi lägga undan Björntempot och ta det lite lugnare.

2016-12-10

Nu har vi legat några dagar inne i lagoonen och fått en del småsaker gjorda på båten. Lagoonen är ett så kallat innanhav här på St. Martin, med små tillopp och utlopp, vilket gör att vattnet där inne är långt ifrån rent. Detta i sin tur gör att ligger man där för länge så börjar det växa på båten Vi såg att efter endast 5 dagars liggande där så började att växa gröna alger i vattenlinjen. Så nu i skrivande stund har vi flyttat ut ur lagonen och ligger i bukten ute mot havet. Senare under dagen skall vi förflytta oss norrut mot den franska sidan av ön.

Att ligga i lagoonen är ganska trevligt, om det inte vore för det grumliga vattnet. Här finns jättebra båtservis, och man kan få hjälp med det mesta. Vill man sedan gå ut och äta på kvällen finns det många trevliga restauranger att välja bland. Sedan finns det också stora fina båttillbehörs butiker, som kapten kan frossa i. Vilket i sin tur gör att det inte står på förrän plånboken börja bli tom.

Nu har vi under några dagar passat på att få hjälp med att fixa en del småsaker på Lady Mys. Vi har bland annat fått hjälp med justering och se att allt är OK med riggen. Vi har också fått hjälp med en del mindre elektronikproblem.

I dag har vi den 10 dec. och då hade kaptenskan och kockan, traditionsenligt ordnat med Nobelmiddag. Likt tidigare år, ja ända sedan vi första gången seglade över Atlanten hade hon ordat med en trerätters middag. Själv kom hon iförd långklänning och en tiara i det mörka håret. Till den utsökta måltiden dracks det billigt franskt vin som den snåle kaptenen hade inhandlat under dagen för 30 kr flaskan.  

 När kapten kom med den nyinköpta billiga vinflaskan, muttrade kaptenskan något om. ”Varför köper du så billigt vin Björn, kan du inte köpa riktigt vin istället.” Björnen svarar. ”Dyrt eller billigt vin, spelar väl ingen roll, det gör ju i alla fall samma verkan

Nobelmiddag

2016-12-13

Vi har av praktiska skäl legat ett par dagar i Fort-Louis Marina i Margot Bay, på den franska sidan av St. Martin. Som vanligt är Lady Mys en bland de minsta båtarna när vi ligger i en marina i dessa trakter. Här ligger det till 80 – 90 % av stora mega yachter. Den en större och flådigare än den andra. Här gäller det tävlingen vem som kan ha den största eller den flådigaste båten med stora besättningar. Sen kommer lilla vi med vår lilla båt ifrån Insjön.

Som ni ser på bilden har Kaptenskan redan börjat med juldekorationen. Kapten undra bara hur skall vi nu kunna segla när det står julgranar och tomtar i vägen.

Apropå jul så har vi ännu inte bestämt var och hur vi skall fira julen men det var väl det samma. Vi tar dagen som den kommer och då får det bli som det blir. Någon julstämning blir det inte här i det här sköna klimatet, även om det pyntas på gator och torg med massor av färgglada julgranar och juldekorationer. Men som sagt vi saknar inte julstämningen.

Här har det dykt upp en fripassagerare

2016-12-16

Det blev ingen luciakrona i håret. I stället blev både Kaptenskan och Kapten tilltufsad i håret hos var sin frisör.

Sedan vi senast skrev några rader, har vi hoppat mellan olika vikar här på St. Martin. Förnärvarande ligger vi i en vik med det klingande namnet Anse Marcel. Här ligger vi straks utanför ett stort hotellkomplex, med en lång sandstrand där det finns möjlighet att bada. Men vi tycker det är både skönare och bekvämare att bada från båten.

Idag har Kaptenskan hotat med att nu är det dags att julstäda hela Lady Mys. Hon har också hotat Kapten med att han måste också hjälpa till med handräkning under städningen. Kapten har inte lovat något, för han tycker att någon måste sköta badandet och bokläsningen också. Så vi får väl se hur det blir.

2016.12.18

Vi ligger fortfarande kvar i Anse Marcel. Här inne på stranden finns det säkert fina, goda och dyra restauranger, eftersom vi ligger utanför flera fina hotell kompleks på den franska sidan av ön. Men eftersom vi är lite försiktiga med pengarna så har vi ännu inte besökt någon av dessa restauranger. Däremot åt vi häromkvällen en förträfflig måltid. Kaptenskan och kockan hade nämligen ordnat med en middag bestående av matesill, kokt potatis, yoghurt, kokt ägg och lök. Sedan hade kockan även hittat längst ner i kölsvinet en gammal flaska med väl lagrad och sjörullad Aalborg Jubileum. Denna flaska var inhandlad någonstans i värden för flera år sedan, och nu fans det en liten skvätt kvar i flaskan. Vilken höjdarkväll där vi satt i sittbrunnen och avnjöt denna förträffliga middag, samtidigt som hörde dyningarnas brus när de rullar in mot stranden.

Igår kväll erbjöd sig kapten att åka in med dingen till stranden och köpa en pizza. För han tyckte att kockan kunde få ledigt en kväll. Sagt och gjort Kapten åkte in och hittade ett mindre ställe där de sålde pizza. Efter lång väntan fick han sin pizzakartong i handen, och han kunde återvända till Lady Mys. Under återfärden började det regna och kartongen blev ganska blöt innan Kapten var åter ombord. Nu skall det gott med mat tyckte vi båda. Men vilken besvikelse. Det var den sämsta pizza vi ätit på länge. Den var tunn, hård och vidbränd, och den var blöt. Dessutom kostade en pizza 170: - kr

Vad får vi för lärdom av detta? Jo den restaurang som får dom flesta **** i Michelin restaurang gajd heter alltid Lady Mys. Den vinner alltid på den goda maten, och framför allt den supermysiga miljön.

Planerna iför julen är troligtvis att vi stannar kvar här någonstans på St. Martin. Men exat var och hur är ännu inte rikt bestämt. 

2016-12-22

Vi har återvänt till Marigot Bay där vi har legat för ankare under ett antal dagar. Men under själva julen skall vi kåsta på oss och gå in och lägga oss i Marinan. Det blir ju liksom lite bekvämare, än att åka med dingen, när vi vill gå iland och utföra några ärende.

Hur ser då en typisk dag ut för oss? Skall här försöka beskriva i stora drag hur vi lever, när vi ligger still i någon vik.

 Dagen börjar med att Kapten slår upp sina blå precis när det börjar ljusna. Vad härligt. En ny dag och spännande att se vad den nya dagen innebär. Kapten sätter sig vi datorn och ser om det är något nytt i mailboxen. Läser igenom FK. e-tidning för att se om det hänt något nytt där hemma. Men det brukar gå ganska fort att läsa igenom den. Det står oftast inga nyheter som är intressant. Det berör oss inte så mycket att veta när gatorna och bron i Leksand öppnar.

Någon gång mellan 7–8 väcker Kapten, Kaptenskan och säger att ” nu åker jag in och köper bröd”. Ja Kapten tar dingen och åker in till land och uppsöker den lokale bagaren, där han köper en alldeles färsk baguett. Sedan tar han det varma brödet i sin hand och åker tillbaka till Lady Mys. Här har nu Kaptenskan förberett frukosten. Det varma brödet skärs nu upp i skivor, och sedan sätter vi oss i sittbrunnen och avnjuter frukosten. Efter den välsmakande frukosten är Kapten full av energi och rusar på dagen projekt. Medan Kaptenskan vill avnjuta morgonens stillhet lite längre. Dagens projekt vad kan den bestå av? Ja det kan vara allt möjligt, men som oftast kan det vara något med båten som skall fixas eller förbättras.

När klockan blir mot 12 – 13 är det dags att få något i magen. Det består som oftast av yougert och resten av för dagen inköpta bröd, med något gott pålägg.

Sen kommer dagens höjdpunkt. Det är när man får lägga sig och ta en liten tupplur. Vad skönt det är när man ligger där och tankarna flyger iväg. Sen kvicknar man till och man tittar på klockan och ser att det gott en halvtimme. Då vet man att man sovit en stund.

 Under eftermiddagen blir det mera av avkoppling, som kan bestå av att läsa en bok, några bad, eller något annat. Under senare delen av eftermiddagen börjar Kockan förbereda sig för kvällens middag. När solen gått ner under horisonten kl. 6 är kvällsmiddagen klar. Nu avnjuter vi den goda måltiden i lugn och ro och kopplar av efter den hektiska dagen. Sen börjar det tråkigast delen av dagen för Kockan. Det är att ta reda på resterna och disken som Kapten och Kaptenskan sullat ner. När klockan närmar sig 8 blir det mörkt ombord på Lady Mys och besättningen har intagit sina sovställningar och förbereder sig på nästa spännande dag.