Framsida

2015-03-09

Nu börjar Lady Mys att längta ut på haven för att segla. Nu har hon legat still vid kaj i någon vecka medan Kapten och Kaptenskan övergett henne för ett kort och intensivt besök hemma i Sverige.

Vi hittade nämligen två billiga sistaminuten biljetter. Så vi klippt hastig och lustigt till och köpte dessa flygbiljetter för en snabb resa hem, för att vara med och klara av en hel del saker. Bland annat hann vi med att se på VM i skidor. Vara sekundant åt sonen Mats och barnbarnet Vitor när de åkte kort Vasan. Besöka läkare på Falu lasarett, för koll av synen. Alice hann också med att besöka sina barnbarn i Stockholm. Vi försökte att göra denna resa anonymt, men det ansåg vi ganska snart att det vara ganska misslyckat. Efter bland annat ett besök på Clas Ohlson så viste hela Insjön om att vi var hemma. Dagarna där hemma blev intensiva med mycket som skulle hinnas med. Men nu är vi tillbaka och idag eller imorgon fortsätter vi vår seglats söderut ner mot för oss, sedan tidigare kända, vatten. Med bland annat besök på Bequia, och Grenada. Sen får vi se vart det bär hän.

Igår gick kapten upp halv tre på natten för att lyssna på Vasaloppet. Där fick man försöka hålla sig vaken, för att lyssna till Norska mästerskapet i Vasaloppet. Vilken besvikelse. Först VM och sedan Vasaloppet. Vasaloppet som genomtiderna varit en Svensk paradgren med få utlänska segrar, och nu bäste Svensk på 8 plats!!!!  Så den enda trösten är att det är varmare här än i Vasaloppspåret

2015-03-12

Så är vi på väg igen. Vi seglade först utmed St. Lucia västkust och den första natten stannade vi i Soufriere med sina mycket fotograferade och spektakulära två bergstoppar, som kallas Petoner. Det är två bergstoppar som sticker rakt upp ur havet till 900 metershöjd. Här vid foten av den ena berget, som liknar en glasspinne, knöt vi fast oss vid en boj. Här är så djupt att det inte går att ankra utan det fins fasta bojar att lägga till vid. Här låg vi sedan tryckt medan fallvindarna röck och slet i vår kära Lady Mys.

Nästa dag riktade vi in fören mot St. Vincent. När vi kom ut på öppet havet mellan öarna St. Lucia och St. Vincent, fick vi hårda fina vindar (10-12 m/sek) från rätt håll. Vilket gjorde att det gick undan som bara den. Lady Mys tyckte det var så kul att hon surfade på i 10-11 knop nästa hela väg. Vi klarade av den 35 Nm överfarten på 3,5 timmar. Bra gjort Lady Mys, detta är nog  det fortaste segling du någonsin gjort.

Natt hamn blev denna dag Cumberland. En trevlig liten vik med vackert grönskad berg runt om. Ett vackert och lugnt ställe med den fattiga, men trevliga, lokalbefolkning som försöker livnära sig på allt mjöliga sätt.  När man ankrat upp i viken, med aktern förtöjning i land, kommer det massor med småbåtar, gamla surfingbrädor, kanoter med lokals som försöker sälja sina hantverk mm. De lockar också med att vi skall komma i land och äta på någon av restaurangerna. Restaurang är nog fel namn. Plåtskjul är nog mer rätta namnet. Även om det såg ut som flock med måsar runt vår båt ett tag så var de aldrig påträngande. Sa man att man inte vill ha något så var det helt ok, och de önskade oss en god dag, och paddlade iväg. Sen fick vi vara ifred resten av dagen. Det vi gjorde var att vi pratade med en av killarna, som försökte locka oss med att komma iland och äta. Vi frågade om han kunde leverera maten ombord på Lady Mys.” No problem” svarade han. När så klockan blev halv sju på kvällen, enligt avtalad tid, kom han utroende med en bricka med två välfyllda tallrikar med trevligt upplagd mat, bestående av grillad ribb, ris, potatis, sallad, mm. Här fick vi sedan sitta på den för oss bästa restaurangen och äta en god middag, utan att Alice behövde stöka till det i pentryt.

Vad gör kapten och kaptenskan när de ätit och druckit gott? Jo ögonlocken börjar så klart bli tunga och den ljuva sängen lockar, trots att klockan inte mycket. Dessutom har man lovat att det skall spelas levande musik under kvällen på stranden. Så när vi lagt oss ner i sängen får vi höra ett Steel band som börjar spela. Syndigt att inte gå upp och lyssna på dem. Men det är också ljuvligt att i fjärran få höra musiken från ett Steel band som spelar så vackert, allt medan man försvinner djupare och djupare i in sömnens värd.

37 års kalas

2015-03-14

Skrivit av 37 åriga Alice

Så har vi kommit till Bequia, ett ställe som vi tidigare varit på vid ett flertal tillfällen.

Att det samtidigt råkade vara min födelsedag, och jag fick en underbar dag och kväll. Frukost blev jag som vanligt serverad i sittbrunnen. Men det var en mulen och disig morgon, med duggregn. Björn hade som vanligt planerat dagen, utan min vetskap. Jag hade en spännande bok på gång, så jag höll inte reda på tiden. Björn gjorde några ärenden, bl.a. med att få ny luft i dyktuberna. Helt plötsligt blev det lunch som Kapten stod för, oJ,oj  annars brukar han fråga om vi ska äta snart. Sedan packade vi en kylväska med glas och en flaska BUBBEL, som vi skulle njuta av inne vid stranden. Där väntade ännu en överraskning. Kapten hade beställt helkroppsmassage till mig. GISSA OM JAG BLEV ÖVERRASKAD. Det var ljuvligt att få ligga under en palm och höra bruset från vågorna och bli masserad, av en massör som råkade vara från Orust i Sverige. Sedan blev det bad och bubbel. Att få ner kapten på en solstol trodde jag var omöjligt, men han ordnade själv stolarna med rosa dynor. Middagen hade kapten beställt på välbekant restaurang, som ligger på andra sidan ön. Så det blev taxi som körde oss dit. Middagen blev mycket lyckad, med jättegod mat och dryck. Vi blev hämtade med samma taxi. Nu återstod bara dingefärden ut till LADY MYS. Vilken underbar födelsedag. TACK min älskande BJÖRN

2015-03-17

Vi fortsätter söderut genom Grenadinerna, och har nu kommit till en ö med det konstiga namnet Matreau, och som ligger i närheten av den omtalade Tobago Kay. Här på den norra delen av den lilla ön finns det en liten bukt med namnet Salt Whistle Bay. Här är det mycket vackert med gröna kokospalmer som böjer sig ut över den långa fina sandstranden. Vi gillar detta ställe. Men och det finns ett stort men. Det är också många andra som har upptäcket detta ställe, och framför allt alla charterbåts resenärer. Vi kallar dem resenärer, inte seglare. För så som många av dem uppträder så är de inte seglare. Här kommer de infarande i bukten i sina stora 50 till 60 fots katamaraner, med en 10-15 personer ombord och försöker lägga till vid en boj eller ankra upp. Men det har de ofta svårt att klara av detta, och det händer den ena incidenten efter den andra, så som linor i propellern, drivande båtar efter dålig ankring, mm. Men festa och stimma det kan de ända långt in på nätterna. Lika dant var det för tre år sedan när vi var här sist. Samma cirkus då. Det är i alla fall inte långsamt att ligga här, det händer mycket och det finns alltid något att titta på. Men stora fina katamaraner har de, och det är nästan så att de tittar ner på oss som seglar omkring i vanlig segelbåt och inte är större än 48 fot

Vad gör vi annars i denna vackra vik? Jo man badar förstors, i det klara varma fina vattnet, och vandra på stranden, med sand mellan tårna, som Tomas Ledin sjunger. Ser på de vackra kokospalmerna som med sina stora gröna grenar vajar i passadvinden. Det är trotts allt ganska skönt att vistas här.

2015-03-20

Vi lämnade Salt Whistle Bay för någon dag sedan och seglade ner till Union Island. Vi gick till Clifton Bay för att där klarera ut ur Windward Island. Vi övernattade en i natt i Clifton och dagen därpå fortsatte vi ner mot Grenada. En fin segling som tog nästan hela dagen, med fina vindar och nästan ingen sjögång. Den här sträckan är nästan hela vägen skyddad av korallrev och öar ut mot Atlanten så vågorna är mycket snälla och små.

Vårt mål var staden St. Georges, som är huvudort på Grenada. Här finns det två marinor att välja bland, och vi valde den nya och inte allt för dyra marina Port Louis. Här har vi legat tidigare och vi vet att det är en fin och trevlig marina. För närvarande gästas marinan av ARC rund the World. Det är ett segelrally där deltagarna seglat tillsammans runt hela jorden. Därav är det mycket båtar för närvaraden i marina, men inte mer än att Lady Mys får plats.

Imorgon om allt stämmer in, skall kapten delta i en vandring bland bergen, någon stans på ön. Det annordas en organiserad vandring varje lördag, och det är dels båtfolk och även lokalbefolkning som deltar i detta jippo. Vi får väl se vad är.

2015-03-24

Igår gjorde vi en tur runt på Grenada. Vi hade pratat med en taxikille som vi kände sedan tidigare, och frågade honom om inte han kunde visa oss runt på ön Grenada. Han blev jätte glad att vi tog kontakt med honom igen efter de tre år som gott sedan vi var här senast, och han lovade att han skulle köra oss runt och visa oss ön.

Vi fick verkligen en fin och en intressant tur igår, och vi fick se mycket som var verkligen sevärt. Färden tog hela 9 timmar och under den tiden han vi med att bland annat se, hur man skördar och torkar och bearbetar choklad bönor, och vilken stor export industri detta är.

Vi besökte också ett rom destilleri, där man tillverkade rom av sockerrör. Vi besökte också ett gammalt flygfält där det stod gamla Ryska och Cubanska flygplan, som var kvar sen revolutionen 1983. Vi åkte upp i bergen där regnskogen växte i det fuktiga klimatet och där det nästan regnar jämt. Ön Grenada är verkligen vacker med all denna rikliga växtlighet, och höga berg och djupa dalar. Ja växtligheten är enorm. De växer fruktträd över allt och trädgårdarna runt husen är jätte vackra. Natoinal blomman boganvilja växte som stora träd i olika färger över allt. Vi såg också ett antal vackra vattenfall, där det klara och vackra vattnet stupade utför bergen

Ja det blev en lång dag men mycket vi fick se och njuta av. Fat det är klart att vägarna kunde man önska vore av lite bättre standard. Sen gjorde väl det sitt till att den bil vi åkte i hade väl sett bättre dagar.

För den som orkar läsa lite mer så följer här en lite mer detaljerad beskrivning om revolutionen och romfrabriken.

Vi börjar med lite historia och går tillbaka till inte allt för länge sedan. Nämligen 1979. Då övertog, genom att förfalska ett val en kommunist diktator makten i landet. Han fick stöd av Ryssarna och Kuba, och man tänkte bilda ett nytt Kuba. Man sög ut landet med att skicka alla varor och det som växte i landet till Ryssland och Tjeckoslovakien. Men man fick inget betalt. Så folket här, höll på att svälta ihjäl. Ryssland och Kuba sickade hit militär för att hålla befolkningen i schack. Befolkning vädjade till USA om hjälp. Den 25 okt 1983 kom den Amerikanska armen och kastade ut Ryssarna och Kubanerna. Allt var över på några dagar, och efter några månader hade man sett till att landet fick ett demokratiskt styre. Man kan tycka si och så om Roland Ragan, men detta gjorde han bra.

Sen var det romtillverkningen. Som råvara använder man sockerrör. Ur sockerrören pressar man och får ut en saft. Till detta använde man en vattenhjuls driven press. Vattenhjulet var nästan en kopia av det som står på Hjultorgjet i Insjön. Nu fick jag för första gången se ett vattenhjul i veklig drift. Sockerrörspressen var tillverkad någon gång i början av 1900 talet och såg mycket primitiv ut och det behövdes en massa folk till att mata och sköta den. Några skyddanordningar fans inte och när vi såg det var vi verkligen rädda att någon skulle fastan i pressen eller drivanordningarna. Det som blev över vid pressningen användes som bränsle för att framställa värme till jäsningen. Saften som man fick fram trasporterades till olika jäskar, där det fick ligga och jäsa ca: en vecka. Därefter kom destileringen som gjordes i 250 graders värme. Efter klylning av destilatet tappade man rommen på flaskor. Produktion uppgick till 400 flaskor om dagen. När vi sett hela produktionskedjan var det dags för provsmakning. Det fans tre sorter. Den 79 % den 60 % och rompunchen. Vi fick först prova den med 79 %. Vi fick ett lite glas med kanske 1 cl i. Alice smakade med stor optimist. Nu skulle hon få prova på riktig rom, trodde hon. Men den min hon visade upp i anskiktet efter att ha smakat en halv cl, var likt en 90 årig gammal gumma utan tänder.  Ja den var verkligen stark och även Björnen var tvungen att spotta ut den förnämliga drycken.

En av de många vattenfallen på Grenada

2015-03-26

Då har vi lämnat Grenada, och vi seglar norrut igen. Våra planer är att vi under ett antal dagar, med stopp på olika öar, seglar tillbaka till St. Lucia.  Vi räknar med att med att komma dit i början av nästa vecka. Sen blir vi där några dagar, innan vi gör en tre dygns segling ner till Bonaire. Bonaire är en ö som vi tyckte mycket om när vi var där sist för tre år sedan. Det är framför allt den fina snorkel och dyk vatten vi gillade. Bonaire tillhör ABC öarna och ligger straks norr om Venezuela. ABC öarna tillhör det Holländaska kungadömet.  Anledningen att vi tar omvägen och först seglar upp till St. Lucia och sedan ner mot Bonaire, är att vill undvika att gå för nära den Venezuela kusten. Efter det nya maffia styrning av landet Venezuela är det inte längre säkert att gå för nära denna kust.

Strandvandring bland dyningarna i Bequia

2015-03-31

Att under några dagar seglat norrut bland Windward Island kom vi åter till Rodney Bay på St. Lucia igår eftermiddag. Under färden har vi bland annat besökt Clifton på Union Island. Bequia, där vi träffade Svenska vänner och åt tillsammans med dem på åt på ett svenskt ägt matställe, där vi åt Skagen röra, tillagat på Hummer kött. Gissa om det var gott. Ja det var verkligen en delikats. Sedan bada vi förstås på den fina långa sandstranden, där man kan vandra med fötterna i de vara sköna vågorna, som sköljer mot stranden. Vi gjorde också ett nattstopp i Camberland Bay på St. Vincent. Här beställde vi kvällsmiddag som levereades ut till Lady Mys med kanot. Under eftermiddagen när vi låg där så kom det en kille utpaddlande i kanot och ville att vi skulle komma in på kvällen och äta på hans matställe. Han hade en matsedel med sig som han visade upp. Vi beställde var sin maträtt, och frågade om han kunde servera den till båten. No problem, svarade han. Kl. halv sju, vilket var den tid vi hade beställt maten till, kom han utpaddlande i sin kanot, med fint upplagda maträtter på var sin tallrik. Att det sedan smakad utmärkt gjorde saken inte sämre. Där kunde vi sedan sitta på vår kära Lady Mys och avnjuta en förträfflig måltid, medan vi kunde höra det underbara ljudet från vågorna när de sköljde mot stranden och höra Cikadornas vackra läte när de spelar bland träden. En underbar kväll. Kan det bli bättre? Ja seglar livet är hårt.  

Ja och nu ligger vi som sagt i Rodney Bay. Här blir vi liggande några dagar. Vi skall dona och greja lite med båten, och sedan skall vi förbereda oss för den tre dygn seglingen till Bonaire. Kockan skall förbereda så att vi har något att äta under färden. Maten skall vara lättlagad, för det är inte så kul att stå ner i byssan och laga mat när allting rullar och rör sig.