Framsida

Jag tror att det är torsdag den 9 januari 2014

Dagarna går och den ena är den andra lik, därför måste vi anstränga oss för att ta reda på vilken dag det är, och vilket datum det är, där är det tur att datumet står längst ner till höger på dataskärmen.

Vi har nu seglat 2/3 av sträckan mellan Galapagos och Panama. Hittills har det gått bra. Första delen hade vi vindarna med oss, och vi surfade på rätt bra emellanåt, men i skrivande stund har vinden försvunnit helt och vi har gott för motor det sista dygnet, och räknar med att få göra det resten av dagen. Så nu vet vi hur Stilla havet ser ut. Sen får vi se hur det blir när vi kommer in i Panamabukten. Där brukar det enligt statetiken som oftast blåsa nordliga vindar, med andra ord får vi i så fall rak motvind de sista ett och halvt dygnen. Dessutom kan vi också drabbas ett par knops motström. Vi får väl se hur det blir. Vi kan också välja olika vägar för att komma till Panama. Antingen går den rakaste och kortaste sjövägen eller också går man över på östra sidan av bukten, för att eventuellt där finna förmånligare vindar och strömmar. Men den vägen blir en 50 Nm längre (10 timmar). Vilken väg vi tar, vore enkel att räknat ut bara man kunde komma in på nätet och tanka ner någon väderfil. Nu var det meningen att vi skulle kunna göra det via sattelittelefon, men nu blir det inte så. Datavärden är fantastisk och man har stor nytta av den, men den har en förmåga att jag och datavärden inte alltid är riktigt sams, och nu är det så igen. Vi kan ringa på satelittelefon och vi kommer ut på nätet, men vi kan inte få upp några webbsidor. Märkligt. Har för närvarade kontakt med support hos leverantören.

Annars har jag haft stor hjälp av Åke Ollars, hemma i Leksand. Jag har ringt honom nästan varje dag och han har tolkat vädret via sin dator åt oss. Tack Åke.

Vad gör vi annars under dagarna under överseglingen? Ja det är inga stora variationer. Den ena dagen är den andra lik, och det vi ser ganska lätt att beskriva. Du kan föreställa att du sätter upp en stor bild på väggen där hemma. På bilden ser du ett blått hav med stora vågor, sedan ser du en himmel med en del moln på. Där emellan har du en horisont. Sen sätter du dig i en gungstol och gungar. Här i denna gungstol skall du sitta en vecka och titta på bilden på väggen. Detta är var vi ser dag ut och dag in. Stopp ett tag. Du får inte lämna gungstolen när du skall äta, utan måltiden skall du intag i gungstolen. Lika så när du skall gå på toaletten. Även toan skall sitta på en gungstol. Men man vänjer sig och vi mår bra ändå. Även om våra hjärnor längtar efter lite stimulans. För att hitta på något att göra för våra hjärnor så lekte vi en lek idag. Det var den där leken när man förr åkte bil med barnen och de tyckte det var långtråkigt. Leken heter Gissa färg på nästa bil vi möter. Gissa vem som vann. Det får ni räknat ut själva.

10 januari

Vi måste ge Annette på supporten hos Telmar ett stort tack för den hjälp och support hon givet oss när det gäller att få igång vårt internet på satelittelefon. Jag tror att hon nästa har hållit på sammalag i två hela dagar med att finna problemet. Hon har verkligen varit tålmodig. När vi nästan givet upp både hon och jag, så gjorde vi en sista försök och letade bland parametrarna, så hittade vi en liten ruta som skulle vara i kryssad. När jag satt en bock i den rutan och sedan gjorde en omstart av datorn. Så helt plötsligt så fungerade det som skall. Än en gång stort tack till Telemar och Anette

Ja så ser Stillahavet ut

Då är vi åter i Panama, närmare bestämt vid Panamakanalens mynning ut i Stilla havet. Hit kom i igår lördag morgon kl. 8 på morgonen. Det var skönt att få lägga till vid en boj och få en båt som stod still. Sista natten hade varit ganska jobbig med kraftig motsjö och en Lady Mys som stampade i motvågorna.

Här bland förankringsbojarna träffade vi vår kära fördetta Lady Glion, numera S/Y Winili, med Imbi och Carsten. Vi träffade även underdagen Ove och Greta från båten Mayflower II. De var de som var med oss och hjälpte till som Line handlers åt oss när vi gick genom kanalen. Nu var de hit som dagturister och hälsade på.

 När det gäller Imbi och Carsten var det värkligen roligt att få träffa dem igen. Att sedan åter få komma ombord på vår tidigare kära klenod kändes trevligt. När de sedan idag seglade vidare mot Pärlöarna och Galapagos och vi såg vår kära Lady Glion för kanske sista gången, så är det klart det infann sig vissa speciella känslor. Så många trevliga stunder vi haft ihop med denna underbara båt. Då var det roligt att se att hon nu var så väl omhändertagen och välvårdad. Vi tror och känner oss väl komfortabel med att Lady Glion även i fortsättningen får ett bra liv.

God seglats önskar Alice och Björn vår kära Lady Glion, och tack för den underbara tid vi haft tillsammans. Vi kommer att aldrig glömma dig.

Här i Balboa som staden heter som ligger vid Panamakanalens mynning kommer vi stanna resten av vecka för att sedan under nästa veckoslut gör återfärd genom kanalen, för att åter komma till Caribben Sea. Under denna vecka skall vi vara lite turister och bland annat se och upptäcka Panama City.

Här ser vi vår kära gamla Lady Glion lämna Panam och det är kanske sista gången vi ser henne. Lycka tillm på dina vidare seglingar

Då har vi varit turister under en dag. Vi åkte igår på en guidad tur och besåg den fantastiska staden Panama City. Staden är i dag det största business center i hela Latin Amerika med alla de 107 olika bank kompanier. Ja man är faktiskt större än Miami, när det gäller kontorskompleks. Man bygger idag bland annat värdens högsta affärsbyggnad med 100 våningar och byggaktiviten är enorm. Det bygg över allt stora komplex. När man åker genom själva nya centrum med alla de höga hotell och kontorkompleks får man se en fanatisk arkitektur. För att lite senare när man kommer utan för själva affärscentrum få se slumkvarter och kåkstäder. Sedan var vi också och såg den gamla delen av staden som härrör sig från 1700 talet, och som man nu rustar och renoverar för att behålla sin charm och stil. Här såg vi också den mycket hårt och välbevakade presidentpalats. Här kunde vi ta en liten promenad inom säkerhetsområdet, med beväpnade vakter överallt, och en otrolig koll på oss som gick där. Den guidade turen avslutades högt upp på ett berg med en fantastiks panorama utsikt över hela staden.

Denna vecka ligger vi vid Panama kanalens mynning, med den berömda bron Amerikan bridge i förgrunden. Denna bro är med på alla bilder när man gör reklam för Panama. Den är omtalad för att tidigare så var det den enda landförbindelse som fans mellan Nord och Syd Amerika.

Nu kommande lördag har vi fått en tid att gå genom Panama kanalen, tillbaka till Atlantssidan. Återkommer under fredagen med tider när och hur vi slussar, för den som vill följa oss via nätet.

Här ligger vi vi den omtalade bron Amerikan Brige

Jag glömde berätta att näst sista natten när vi seglade från Galapagos, så höll vi att bli på seglad av ett lastfartyg.

Jag skall här försöka återge vad som händ. Det kommer att bli en hel del fackuttryck i berättelsen, men den som läst navigation kanske begriper bättre.

Det var mitt på natten vid tretiden så får jag se på AIS (instrument som visar var man är och vad andra fartyg är) att snett bakom oss, åt styrbord, på ca 15 Nm avstånd kommer ett lastfartyg under namnet Ingeborg. Avståndet minskar och hon är alltså så kallande upphinnande fartyg, och därmed väjningspliktig. Tiden går och hon ligger helatiden i samma bäring och AIS visar att om hon inte ändrar kurs så kommer det att finnas riska att vi kolliderar om 45 min. Jag får även se henne på radarn och även där kan jag se via den så kallade MARPAN att det förligger kollisions risk. Jag fortsätter och behåller min kurs och avvaktar och ser vad som händer. Det andra fartyget har dock väjningsplikt. När hon är 5 Nm från mig ser jag hennes navigationsljus. Inget händer. När hon är 2 Nm (15 min) från mig ropar jag upp Ingeborg på VHF (radion) ”Ingeborg Ingeborg Ingeborg this is S/Y Lady Mys” inget svar. Jag ropar igen.” Ingeborg Ingeborg Ingeborg this is S/Y Lady Mys on your port side”. Då svarar hon. Jag svarar och frågar om han kan se mig. Det blir tyst en liten stund, och sedan svarar han att han ser mig och så frågar han vad jag tycker att han skall göra. Jag svarar att han bör gira babord och gå bakom mig och passera mig på min babord sida. Ok svarar han och sedan ser jag på mina instrument att han girar några grader styrbord. Fel håll alltså, men vi undviker i alla fall en kollision. Jag tror med stor sannolikhet att man låg och sov på bryggan på det andra fartyget. För hade han varit vaken så hade han sett oss på sina instrument under minst en timmes tid. Visserligen hade jag kunnat ändra kursen och därmed undviket kollisionen, men Ingeborg var dels upphinnande fartyg och dessutom var jag seglande fartyg, och därmed fanns det två skäl till att Ingeborg var väjningspliktig.

Med andra ord man kan inte lita på andra, även om de är stora lastfartyg.

Annars mår vi jätte bra, och vi säger det igen det som vi sagt så många gånger tidigare. ”Vad underbart att aldrig en frysnärv få känna” Det blir aldrig kallare än 28 grader, och mitt på dagen kan temperaturen stiga till 31-32 grader. Nu när vi vant oss vid den temperaturen så är det inga problem. Vist händer det att vi svettas någon gång under dagarna, men det är vi vana vid nu så det gör inget. Men ändå så är man en vanemäniska. När solen gått ner på kvällen och vi skall sätta oss och äta kvällsmåltiden, så är man ju van vid från hemma att när solen gått ner så blir det kallt. Därför av vanan trogen så sätter man på sig en t-skjorta. Men det kommer man snart underfund med att det behöver man inte alls ha gjort. Det blir inte kallt för att solen går ner.

I morgon lördag blir det som sagt kanalfärd. Till hjälp som Line-handlers får vi som förra gången Ove och Greta från båten Mayflower II. Dessa mäniskor är helt underbara som än en gång hjälper till med kanalfärden.

 För er som vill följa oss på vår kanalfärd via nätet, har vi nu fått preliminär tider för kanalfärden som säger följande:

Lotsen hämtas vid boj 6                                      7.45                     Svensk tid        13.45

Anländer till Mira Flores sluss                            9.15                                                  15.15

Klar i Mira Flores Sluss                                           10.15                                               16.15

Komplett kanalfärd                                                17.36                                               23.36

Adressen till kameran är http://www.pancanal.com/eng/photo/camera-java.html?cam. Där kan ni se oss i en webbkamera när vi går i slussarna. Har ni sedan tur så kan ni också se var vi är under denna adress. http://www.marinetraffic.com/ och sedan sök på Lady Mys

Detta blir ju bra när vi kan klara av hela knalfärden på en dag. Så i morgon kväll är vi åter i Shelter Bay

Panamakanalen 18/1

Då har vi än en gång gått genom Panama kanalen. Även den här gången gick det bra, även om det blev lite stressigt på slutet. Vi får verkligen tacka Ove och Greta som än en gång ställde upp och hjälpte oss genom kanalen, och som bidrog till att kanalfärden gick så bra. En annan bidragande orsak att det gick bra var den unge 30 åriga lotsen som var så lugn hela tiden och hjälpte oss så att vi kunde genomföra kanalfärde på en dag. Det blev strul med slussningstiderna i de första slussarna och det blev för många fartyg och båtar som skulle slussa, samtidigt.  Så en liten stakars segelbåt fick inte plats utan vi fick vända och vänta på nästa slussning. Vi skulle ha varit klar med de första slussarna 10.15, men nu vart vi inte klar för än kl. 13.15. Nu blev det bråttom. Sista tiden för att gå in i den första av de 3 sista nedåtgående slussarna var 16. 45, och dit hade vi 28 Nm. Så det blev att sparka på för allt vad det gick med motorn på Lady Mys. Sedan hade vår lots nästan ständig kontakt med ledningscentralen och förhandlade så att vi skulle komma med sista nedåtgående slussning för kvällen. Ibland fick vi besked att vi inte skulle komma med och ibland skulle få komma med. När vi rundar sista ön och ser slussmynningen klockan 16.15 ser vi att det ligger en stor tankbåt och väntar på oss. Vi skall nämligen få gå före henne i slussen. 16.40 fem minuter innan stängnings dags förtöjer vi inne i slussen. Bra jobbat Hjalmar (båtens motor) som jobbats hårt så att vi kunde avverka 8+ knop i snitt.

När klocka närmar sig halv 8 på kvällen lägger vi till i mörkret vid en pontonbrygga i Shelter Bay efter en lång dag, som börjad redan halv sex på morgonen.

Här kommer hon tankfartyget som låg och väntade på oss. Alice hon tittar fram och ser lite rädd ut att hon skall bli påkörd av det stora fartytyget