Bahamas

2016-03-02

Väl framkommen till Bimini på Bahamas. Seglingen eller rättare sagt motorbåtsåkande hit gick fint på ett nästan spegelblankt hav. Dessutom blev det varmare och varmare ju närmare Bahamas vi kom. Vatten temperaturen i havet steg från 23 garder till 27 garder. Nu får vi bädda om våra sängar och stuva undan filtar och täcken. Tänk att det kunde bli så mycket varmare på bara 8 timmars segling. Nu får börja vänja oss igen med heta dagar och svett, efter som i Florida leta efter tjocka filtar på nätterna

Som vi sagt tidigare vi lever i en föränderlig värd. Här är turkos färgat klart vatten med fina sandstränder runt omkring.

Vi fick ett fint välkomnade när vi la till vid en brygga. När kapten var iland för att klarera in så fick Kaptenskan se en jätte stor haj (2,5-3m) simma runt båten, och en liten stund senare kom det en lika stor stingrocka simmande.

I morgon fortsätter vi västerut. Vi kommer att segla över grundbank hela dagen där djupet inte är mer än 4-5m djup och där vi kan se botten hela tiden i det klar turkosa vattnet

2016-03-04

Våra seglings planer i går var att vi skulle ta oss över Great Bahama Bank, och till en ankrings vik på norra änden av Andros Island med namnet Morgans Bluff. En distans på 90 Nm. Det blev för kapten att vakna tidigt och ge sig iväg innan det hade ljusnat, för att försöka hinna fram innan det skulle bli mörkt. Kapten visste att vi måste vara framme och hinna ankra innan klockan skulle bli kvart över sex på kvällen, för sen blir det mörkt. Det blev inte mycket av segling under dagen, för vindarna var mycket svaga, omkring 2-4 m/sek. Så vår käre vän Hjalmar i motorrummet fick jobba på duktigt under hela dagen.

Att färdas över Great Bahama Bank är lite speciellt. Man ser botten hela vägen och djupet varierar mellan 6-3 meter. Till att börja med tycker man det är otäckt när man vet att man inte har mer än en meter vatten under kölen. Följer man sedan de väl utmärkta Way Point på sjökortet så går det bra.

Hur gick det då? Han vi fram i tid? Ja precis när klockan slog sex så rundade vi udden som skiljer viken från det öppna havet, och tio minuter senare så ligger vi väl förankrade i viken. Nu tycker kapten och säger till kaptenskan att nu har han gjort rätt för en Ankars. När den är intagen och vi kopplat av en stund så är det dags att sätta igång på grillen och tillaga de fina köttbitarna som vi haft med oss från Florida.

Alice har inte haft en rolig dag. När vi låg vid Bimini så upptäckte vi att det var fullt med små knott. De här knotten tyckes gilla Alice för hon blev biten över allt på kroppen. De här betten svullnade sedan upp till små bölder, så att hon  såg ut som hon hade böldpest. Ja det blev så illa att hon blev liggande i sängen nästa hela dan. Kapten han klarade sig helt utan bett. Kan det var för att han har så ont blod i kroppen.

2016-03-06

Vi har nu kommit till Exuma Cays. En ökedja som sträcker sig i nord sydlig riktning och är ca 120Nm (220km) lång. På västra sidan har vi Atlanten med sina 1000 meters djup, och på den andra sidan har vi Bahamas banken med max 10 meters djup. Enligt vad man skriver och säger skall Exuma vara helt fantastiskt med sitt klara och fina vatten där man ser botten överallt tydligt och klart. Det skall vara ett underbart för snorkling, och dykning. Öarna är inte stora men de är väldigt många till antal, och ofta med klarvita sandstränder.

Att navigera bland alla dessa öar och grunda sund kan var lite speciellt. Men tack vare dagens teknik med GPS och bra digitala sjökort så är det inte så svårt längre. Men man måste hela tiden vara på sin vakt och använda sina ögon för att se färgskiftningarna i vattnet. Man navigerar ofta med så kallad VPR teknik ( Visual Piloting Rules).

 För att vara på den säkra sidan navigerar vi efter 3 olika elektroniska och pappers sjökort. För den som är intresserad följer här en beskrivning och gradering av de tre olika

1: Navionics, som jag använder i mina plottrar. Bra men inte så uppdaterade och detaljrik när man kommer in på grunt vatten bland öarna.

2: Explorer Chartbook. Papperssjökort. Detaljrikt och bra beskrivningar. Svårt att klara sig utan.

3: Garmin. En app. som jag laddat ner i min läsplatta. Måste vara iPad. Mycket bra. Bygger på samma sjökort som i Explorer Chartbook, och stämmer mycket bra med verkligheten. Dessutom ingår det något som heter ActiveCaptain, som beskriver mycket utförligt om alla ställen och ankringsplatser, och hur man navigerar dit, vad det finns för faciliteter mm. Sen är platserna graderade i en 5 gradig skala.

Jag använder alla tre systemen + VPR och tycker de kompliter varann, mycket bra. Skulle jag välja att bara använda ett system skulle jag välja Garmin. Detta gäller då i dessa farvatten. Hur Gramin är på andra ställen det vet jag inte.

Nog om detta. En sak är säkert att tack vare Alice duktiga inhandling av mat innan vi lämnade USA så har vi varje kväll hittills ätit på den 5 stjärniga korgen ombord. Jätte god mat.

Nu när vi kommit till Exumas får vi väl se i vilken takt vi seglar vidare. Nu skall vi utforska många av de vackra ställena här, och ta det i den takt vi känner lämpligt. Det är bra det där med nät och internet vi saknar. Vi får väl se när vi kan lägga ut dessa rader i rymden.

2016-03-09

Vi har nu kommit en bit ner utmed Exumas, närmare bestämt till ett ställe som heter Staniel Cay. Tidigare har vi hoppat mellan öarna och bland annat besökt ett ställe vid namn Normans Cut där vi kunde se en öde flygplats som en gång i tiden användes som omlastningsplats för narkotika mellan  Colombia och USA. Knark kungen Carlos Ledher sitter nu i fängelse i USA dömd på livstid. I havet utanför flygfältet ligger det en störtade gammal DC 3a och som ligger på så grunt vatten att man kan se flygplanet när man snorklar på ytan.

Här i Staniel Cay är ett litet tillhåll för seglare och här fins också en liten marina. Men där är det så dyrt att ligga att ingen har råd att ligga där. Så marina är nästan tom på båtar. Det ligger endast ett fåtal Superyachter där, för till såna tycks det aldrig saknas pengar. Alla andra båtar ligger för ankar runt om i vikarna och bland öarna. Inne på Staniel Cay finns i alla fall ett par små matbutiker med sparsamt utbud, det finns i alla fall lite färskt bröd som går att köpa. Sen finns det också ett ”hak” med bar och en liten restaurang där många seglare samlas. Eftersom seglarna består till 95% av amerikaner så är ljudvolymen inne på detta tillhåll ganska hög.

I går tycket vi att i stället för att äta på Lady Mys restaurang skulle kosta på oss och gå ut och äta. Det var verkligen länge sedan vi gjorde det. Sagt och bestämt satte vi oss i jullen för att åka in till matstället för att äta. När vi kommer fram till stället där vi skall landa med jullen så är där en liten sandstrand som är så grund att vi inte kommer ända in utan blir tvungen att kliva ur och dra jullen sista biten. När Alice skall kliva ur så fastnar hon med ena foten i ett rep och faller med ryggen först rakt ner i vattnet. Där ligger hon till Kaptens stora skratt i det sandblandade vattnet. Vad göra? Hon reser sig upp och Björn skrapar bort den värsta sanden på hennes rygg och sen går vi på restaurang. Alice drypande blöt. Seglar livet är hårt.

Idag skall Björnen leka James Bond. Här där vi ligger nu finns det en undervattens grotta där filmen Åskbollen en gång i tiden spelades in. Vi får väl se när han kommer tillbaka från dykningen om han för Alice presenterar sig som ”May namn is Bjorn…… Bjorn Sigurd”

Vid en ö lite längre bort finns det en liten ö där det bor förvildade grisar. Dessa grisar har lärt sig att simma riktigt bra, och så fort det kommer en båt för att ankra, så kommer de simmande ut för att tigga mat. Vi får väl se om vi går dit för att se detta skådespel.

När vi skickar dessa rader har Bjorn Sigurd varit och besökt Åskbolle grottan (Thunderball Grotto). När det var lågvatten (ebb) kunde man nästan simma direkt ifrån ytan simma in i grottan. När man simmade in kom in i en jätte stor grott sal med klarblått vatten. Högt upp gissningsvis 10 m i grott taket var det stora öppningar där solen kunde släppa ner sina strålar. I vattnet under en simmade massor av fiskar i olika kulörer. Så nog kunde man få lite James Bond vibrationer. När Bjorn Sigurd kom tillbaka till Lady Mys frågade kaptenskan varför han såg så besviken ut. Jag åkte ju till grottan för att jag skulle få se någon Bondbrud. Men inte då,  där fans inte en enda .

Fläskkotlett på strnden

2016-03-11

Vi lämnade Staniel Cay på morgonen igår vid högvatten. Eftersom Lady Mys sticker så djupt, 2,2 meter för dessa farvatten var vi tvungna att ge oss i väg när tidvattnet var som högts. Tidvattnet skiller här nästan en meter mellan ebb och flod. På den sydvästra infarten till Staniel Cay är djupet inte mer än 1,8 meter när vattnet är som lägst.

Vi gick till Big Majors Spot som inte ligger mer än en halvtimmes färd ifrån Staniel Cay. Vi gick dit för att se de simmande Grisarna. Mycket riktig när vi kom dit så kunde vi se ett tiotal stora grisar inne på stranden. Vi kunde också se en massa andra båtar som låg där i viken. Vi såg också ett flertal småungar som lekte med jet-skis. De kom ifrån de stora megayachterna som låg lite längre ut i viken. Vi tyckte det var ganska stökigt där, och grisar har vi väl sett förut, så vi drog upp ankaret efter en halvtimme och fortsatte vidare.

Vårt mål för dagen blev Black Point. Här ankrade vi i den ganska stora viken, väl skydda  för östliga vindar. Här ligger det också många båtar, men viken är som sagt stor och det finns gott om plats. Skälva byn Black Point  är ett trevligt lite samhälle med kanske ett femtital hus. Här finns bland annat 3 små matställen och tre små matvarubutiker med begränsat utbud. Byn är vacker med pyntade trädgårdar, så gott det nu går i detta karja landskapet. Vi slog på stort igen i går kväll och gick till ett av de små matställena och åt. Matstället var inte större än att där fans det inte mer än plats för 5 bord. Den mat man ville äta måste man beställa i förväg, senat kl. fyra på eftermiddag. Det kan man ha viss förståelse för. Med de små resurser som här finns, så kan man inte ha allt tillgängligt i förväg. I alla fall så fick mycket god hemlagad mat och vi åt med god aptit.

2015-03-12

Vi är fortfarande kvar i Black Point. Av någon anledning, vi vet inte riktigt vad, men vi trivs här. Det är ett lite mysigt lite ställe. Idag lördag, som sen långt bak i tiden var lögardag, har Alice haft stor tvättar dag. Inne i byn finns det nämligen ett stort och renligt tvätteri. Så varför inte när det finns sådana resurser så gäller det att passa på. Visserligen har vi egen tvättmaskin ombord, men vi är ju lite snåla med det egna vattnet. Så då lassade vi jullen full i kläder, lakan handdukar mm och for in till tvätteriet. Där fans också tillgång till ett bra internet, så kapten klagade inte att han fick sitta och vänta på Alice medan hon körde tvättmaskinerna

Hur dum får man egentligen vara. Idag på morgonen fick Björnen för sig att han borde tvätta av solpanelerna. Han tar lämplig utrustning med sig och klättar upp ställningen där solpanelen och vindgeneratorn sitter monterad. När han klättrar upp ser han vindgeneratorn som snurrar för fullt. Akta dig för den där tänker han. Du får inte hamna in bland de roterande vingarna. Han börjar rengöringen. Helt plötsligt smäller det till och det gör fruktansvärt ont över fingrarna. Han kontrollerar handen och den ser trots allt OK ut, så han fortsätter rengöringen, men kan ganska snart se att det börjar bli ner blodat över allt. Då ser han att hela handen är blodig. Han klättar ner och ropar på sjuksyster Alice att hon får komma och hjälpa honom. Nu kommer smärtan. Herre gud vad ont det gör. Det visar sig att lillfingret har fått sig en re gäl smäll. Så nu går Björnen omkring med ett stort bandage om lillfingret.

Eftertanke: Jag sa ju åt mig att vara försiktig, och ända så händer det. Vilken idiot man är. Den andra eftertanken: Här klagar jag för att jag fått en smäll på fingret, (rätt åt idioten) och samtidigt tänker jag på grabbarna Elias och Viktor,(barnbarnen) som kör motorkross och titt som tätt går omkring gipsad någon stans. Det är tuffa grabbar det.

2016-03-15

Vi har nu haft två underbara kvällar när vi suttit på akterdäck på vår kära Lady Mys och ätit, allt medan solen sakta gått ner i havet. Stämning var så vacker och underbar att jag igår kväll skrev ner följande tankar.

Vilket underbart liv vi lever Alice och Jag

Vilken fantastisk känsla att få sitta på vår båt Lady Mys och se när solen sakta säker sig ner i ett spegelblankt hav.

Vi har nyss avslutat en god måltid

Stämning är som man vid ett fåtal tillfällen kan uppleva på Siljan, eller Insjön, när ett kraftigt sommarhögtryck lägger sig över Dalarna

Det är lugnt

Det är varmt

Vattnet klart

Vattnet är varmt

Inga ljud som strör den fridfulla stämningen

Är detta det perfekta och det optimala?   JA .  

 Men nej.    Det perfekta vore om vi samtidigt, i fjärran kunde se och ana de Dalablå bergen med dess vackra färger.

2016-03-18

Då har vi kommit till George Town, som ligger längst söderut på den långa ökedjan Exuma. Här ligger det massor av båtar som kommer från USA eller Canada. För närvarande så ligger det kanske ett par hundra båtar här runtom i vikarna. Trots att det ligger så många båtar här så finns det ändock bra med platser till att ankra på. Många av de nordamerikanska båtarna seglar hit på hösten och sen ligger de här i flera månader innan de vänder åter när våren kommer.

George Town är väl inte en riktig stad, men ett större samhälle, kan vi säga, där det går att handla de viktigaste förnödenheter. Det är väl inget köpcenter precis, men för att ligga på Bahamas så är det riktigt bra. Men för de varor som finns kostar en hel del. Att frakta varorna hit kostar en hel del, när de fraktas på små fartyg och omlastas på många ställen. Men nöden har ingen lag, så det blir att göra en del inköp innan vi seglar vidare. Vad vi hört och läst så är det ganska svårt att göra några inköp på de öar vi tänker besöka när vi seglar vidare här ifrån.

Vi håller koll på vädret hur det kommer att bli under nästkommande vecka. Som det ser ut nu så bör vi dra upp ankaret på söndag. Planerna är då att vi seglar norr om Long Island och sedan ner utmed dess ostkust. 

2016-03-20

Vi seglade igår ifrån George Town till nordspetsen på Long Island, närmare bestämt till ett ställe med namnet Cape Santa Maria. Vi var inte föst här, utan Christofer Columbus var här redan 1792. Ja han var här innan Gustaf Wasa besökte Mora. Segling hit var nästan en drömsegling med fina vindar och redan efter 4 timmar var vi framme.

Vad fel man kan ha. Jag hade läst att när man kommer söder om Exuma så skulle det bli ännu mer öde, och svårt att få tag i något. När vi närmar oss kusten får vi se en lång vit sandstrand, och mitt på denna strand ser vi att det ligger en hotellanläggning . Vi styr mot denna strand och ankrar en bit utanför hotellanläggningen. När vi ankrat och ätit lunch säger jag åt Alice. Jag tar jullen och åker in till hotellet och frågar om vi äta där ikväll. När jag kommer in och frågar mig omkring får jag till besked att vi är så välkomna och äta där. När klockan närmar sig sex så åker vi in för att äta. Nu är det bara så att för att komma iland måste vi landa med vår julle på sandstranden där vågorna rullar in. Vis av erfarenhet vet vi att det kan vara lite sport att göra det. Vi packar ner våra kläder i en vattentät säck som vi skall ha på oss när vi äter på restaurangen. Sedan klär vi oss i badkläder för vi vet att det finns stor risk att vi blir ganska blöt när vi kommer till stranden och skall försöka ta oss iland bland vågorna Jag skrev att det är sport att ta sig iland på detta vis, och vist är det så. När man närmar sig stranden så gäller det att landa med jullen mellan två vågor och sen hoppa ur jullen innan nästa våg kommer. Missar man den timingen så är det stor risk att man blir ganska blöt. Nu gick det relativt bra denna gång och vi blev bara lite blöta. Sen var det att ta sig upp från stranden och svira på sig afton kläderna.

Maten vi sedan åt var väldigt god och en bland de godaste vi ätit på länge. Restaurangen var också mycket trevlig, så det blev en lyckad kväll, och vi som trodde vi skulle hamna ute i ödebygden.

När maten var uppäten var det dags för återfärd ut till Lady Mys som låg ute på fjärden med tänd nattbelysning. Samma fast i omvänd ordning. Ta av sig kläderna och stoppa dem i den vattentäta säcken. Knuffa ut jullen från uppe på stranden ut bland vågorna och skynda sig att hoppa i vid rätt tillfälle. Skynda sig att starta motorn för komma ut på andra sidan om de brytande vågorna. Blev bara lite blöt, men vad gör det när det är 27 grader i vattnet och man haft en lyckad kväll.

2016-03-23

Vi gick ifrån Santa Maria på nordspetsen på Long Island, och ner mot södra änden av ön och till ett ställe med namnet Clarence Town. Seglingen var fin och vindarna stämde exakt med prognoserna vi tidigare fått. Prognoserna sa , också att vindarna skulle tillta och bli kraftiga under natten. När vi kom fram valde vi mellan att ligga i viken för ankare eller att gå in och lägga oss i den nybyggda marina som finns. Med tanke på de förutspådda vindarna valde vi att lägga oss i marina, även om vi viste att det skulle svida i plånboken. Det visade sig att det var ett riktigt beslut, för det pep i bra kraftigt under natten och fortsatte även under gårdagen. De andra båtarna som låg för ankare ut i viken kom alla så småningom in och la sig i marinan. Här ligger vi nu och väntar på att vindarna skall avta och bli mera gynnsam för vår fortsatta segling mot Sydväst. Gårdagen kändes ibland väldigt frustrerande när vi inte riktigt viste hur vi skulle göra om vi skulle ligga kvar eller om vi fortsätta. Men det kändes att vi tog rätt beslut och stanna kvar ytterligare ett dygn. Vi kunde på kvällen sitta lugnt i sittbrunnen och veta, vi hade en hel båt och vi hade heller inte tagit någon skada själva. Däremot vet vi inte hur det gott om vi givit oss av mot ett okänt mål i blåsvädret.

Vi har under en längre tid funderat fram och tillbaka var vi tänker lägga Lady Mys under sommaruppehållet. Det måste vara ett ställe där hon kan ligga trycket under orkansäsongen. Sådan ställen finns det inte så gott om. Vi har länge funderat på antingen Rodney Bay St. Lucia eller Grenada. Nu har vi istället bestämt att vi går till Port Antonio på Jamaica, där vi legat tidigare. Det skulle bli väldigt långt att gå till de andra ställena. Dessutom skulle vi under en längre sträcka få kämpa rakt emot passadvindarna. Detta beslut känns nu väldigt rätt. Dessutom behöver vi inte stressa.

Apropå orkaner så har vi under de dagar vi varit här sett vad en orkan kan ställa till med. De första dagarna i oktober drabbades man här av en kraftig orkan. Den var så kraftig att nästa 100% av alla husen här på södra änden på ön drabbades mer eller mindre av skador. Över allt ser man skadade hus och återställnings arbeten pågår för fullt. Två dagar innan orkanen kom hade man blivit förvarnade om orkanen och att vindstyrkorna skulle kunna uppgå till 40 meter /sek. Nu visade det sig att när orkanen kom så kunde man uppmäta vindstyrkor på 100 meter /sek. Om vi då jämför med stormen Gudrun när den härjade i Småland för ett antal år sedan så  mätte man vid det tillfälle vindstyrkor på 50 meter/sek. När man nu sett vad en orkan kan ställa till med så vet man att man måste lämna  båten på ett säkert ställe.

Igår när Björnen inte hade något annat för sig och när vi hade tillgång till internet, så tycke han att det var lika bra att vara ute i tid och beställa flygbiljetter hem. Nu visade det sig att det inte gick så bra. Långsamt internet, massor av alternativ, och en massa uppgifter som skulle lämnas. När väl allt var valt och allt ifyllt, och kom till betalningen så fungerade inte den med det långsamma nätet. Björnen blev tillslut väldigt frustrerad och irritera efter 4 timmar vid datorn. Han var så irriterad att snälla Alice tordes inte längre vara kvar på Lady Mys utan hon tog en bok med sig och gick iland och satte sig på en servering och läste. Bäst för båda parter. Alice känner sin Björn vid det här laget och det var snällt av henna att göra så. Hur gick det då med biljetterna? Jo det slutade med Björnen ringde till flygbolaget. Men att hitta ett telefonnummer till flygbolaget var heller inte lätt. Men nu är biljetterna beställda, och de är ombokningsbara Dessutom är nu Björnen snäll igen och Alice törs leka med honom igen

Här i marinan där vi ligger nu får vi inte bada på grund av de här djuren

2016-03-27

Vi har nu under tre dagar seglat ner till sista ön i Bahamas nämligen en ö som heter Great Inagua. Segling hit har varit jobbig och de tre sista dagarna har vi och Lady Mys blivit rejält omskakade. Visserligen har vi varje kväll stannat vi någon ö för att övernatta men på dagarna när vi seglat har det inte varit önskevindar, utan vindarna har legat konstant mellan 20-25 knop, och i en riktning nästan rakt i nosen. Men nu är det över och om någon dag, när vi blir utvilade och när vindarna blir till vår fördel så skall vi styra ner mot Cubas östligaste udde och sedan svänga något mot Sydväst, ner mot Jamaica. En segling som vi räknar i tid tar ca: 2 dygn Vi kommer inte att stanna på Cuba utan går direkt ner mot Jamaica.

Vi kan berätta att under de här tre dagarna har vi varit i öde vatten. Vi har inte sett en enda båt på hela tiden, och på de ställen vi övernattat på har det inte funnits ett enda hus eller människa, utan endast öde stränder. Men här där vi ligger nu, Matthew Town, finns det ett litet samhälle   

Har just anlänt till Errol Flyn Marina på Jamaica. Återkommer med utförligare rapport när tid så medger och att vi dessutom har tillgång till ett bättre nät

20016-03-31

Ja som sagt då har vi kommit till säsongens slutmål för våra seglingar denna vinter, nämligen Errol Flyn Marina i Port Antonio på Jamaica. Här kommer vi att lägga upp vår kära Lady Mys på land. Här kommer hon sedan att ligga tills vi kommer åter någon gång i höst. Här har vi lämnat och förvarat båten en gång tidigare. Nämligen för två år sedan.

Segling hit från den plats vi skrev om tidigare gick bra och vi hade tidvis fina förliga vindar, även om under natten hade svaga vindar, så att vår gode vän Hjalmar fick jobba en hel del. Men nu är vi framme och nu återstår en hel del arbeten med att göra iordning Lady Mys för sommarförvaring. Vi har en avrustningslista på 110 punkter som vi skall klara av innan vi lyfter upp henne på land och vi kan lämna henne i tryckt förvar hos den duktiga varvspersonalen. Dessutom påminner kaptenskan om all smutstvätt som måste tvättas.

Detta var allt för denna säsong. Vi återkommer i höst, när vi varit hemma i det vackra Dalarna och njutit av den sköna Svenska sommaren.

Tack för denna vinter, med bild från Errol Flyn Marina