Standardsida

2017-03-02

Nu är vi tillbaka på Grenada. Tidigt i går morse, redan kl. 5 lämnade vi Tobago och seglade norrut mot Grenada. Anledningen till denna tidiga avgång, var att vi vill vara säker på att komma fram innan det blev mörk. Det är aldrig roligt att komma fram till en ny hamn när det är mörkt. Nu visad det sig, att vi under seglingens gång inte behövde oroa oss för detta. Vi fick fina vindar, även om de under större del av färden var ganska starka vindar. Jag har sagt det tidigare och vi kunde även igår konstatera, att när Lady Mys får starka vindar och det kommer från rätt håll är hon duktig på att ge god fart. Vi var framme på Grenada redan kl. halv två på eftermiddagen. Räknar man på det visar det sig att vi hade seglat i en fart av 8,5 knop i snittfart under den 73 Nm långa sträcka.

Gick allt bra under seglingen kanske ni undrar? Ja i stort sett även om det rullade på ganska bra i den grova sjön. Den enda malör vi hade var när Kapten blev irriterad på flaskorna som stod i barskåpet skramlade. Han skulle försöka avhjälpa felet med öppna skåpet och stoppa in en kudde så att det skulle bli tyst. Nu gick det inte så bra. När han öppnar dörren och skall just till att stoppa in kudden så träffas Lady Mys av en stor brottsjö, och nästa alla flaskorna i skåpet far ut på golvet. Det såg ut som ett bowlingspel när käglorna träffas av en strike. En flaska kom ut med sådan fart att den gick i tusen bitar. Jag tror det var en nästan full flaska Whisky. Kapten var i stort behov att tillkalla Kaptenskan för få hjälp med att försöka ta reda på övriga flaskor som rullade fram och tillbaka på durken, och framför allt ta reda på allt glassplitter som låg över allt. Det var inget lätt jobb när båten lutar och rullar kraftigt.

Vi ligger nu vid en liten mysig marina med det krångliga namnet Le Phare Bleu Marina. Hur man nu uttalar det. Vi kallar det för Västra Banken, det är lättare. Anledningen att vi kallar det för Västra-Banken är att här ligger ett gammalt fyrskepp som engång i tiden låg och tjänstgjorde på just Västra-Banken utför Gävle. Nu ligger fyrskeppet här och tjänstgör som museum och restaurang. Det som jag tycker är kul och intressant är att maskinrummet finns kvar och nästan intakt som det såg ut engång i tiden. Här finns det en huvudmaskin, Bolinder tvåcylindrig tändkulemotor på 175hästar. Dessutom finns det två stycken Bolinder lysmaskiner. Man kan inte annat tänka och tycka synd om den som engång i tid varit tvungen att stå där ner i detta maskinrum och kört dessa maskiner. Han måste ha blivit döv ganska snart. Decibeltalet har måste varit väldigt högt. För en annan som engång i ungdomsåren kört tändkulemotor var det väldigt kul att se detta stora monster.

Som vi sa så är detta en trevlig liten marina, och här har vi tillgång till pol och badstrand och sedan finns det en trevlig restaurang som serverar god mat.

Le Phare Bleu Marina

2017-03-06

Vi ligger fortfarande kvar på den marinan, med det konstiga namnet Le Phare Bleu. Vi trivs bra här. Det är ingen stor marina utan den är ganska liten, och det blir därigenom nästan lite familjärt. Till marina finns det ett litet hotell resort, med små hotellstugor. Hela anläggningen omgärdas av vackra trädgårdar med massor av blommor. Till detta finns det en pol och pol däck där Kaptenskan kan sitta och koppla av med att lyssna på ljudböcker i skuggan av någon palm. Tröttnar hon på det kan hon gå ner på sandstranden och doppa tårna i havet. Vi är förvånad att det inte är flera båtar som ligger här i den trevliga marina än vad det för tillfället gör. Vi tycker att av alla den marinor vi besökt under alla år så kommer denna marina på topp 5 listan. Dessutom har vi lyckats förhandla till oss ett bra pris om vi stannar här mer än en vecka. Ja det är verkligen ett bra pris. Det som inte är bra här är resturangen. Där är det dyrt, ja t.o.m. mycket dyrt och dessutom är maten ingen höjdare. Men som tur är har vi restaurang Lady Mys,

Vad gör vi annars? Jo vi kopplar av och myser. Sedan håller Kapten i mellan åt att lokalisera en liten vattenläcka vi har på Lady Mys. Varje gång det regnar kraftigt så läcker vattnet in någonstans taket. Regnar det lite eller om vi spolar utvändigt med en vattenslang för att lokalisera felet kommer det inget vatten in i båten. Nu har vi rivit ner innertaket för att på så sätt kunna se var felet är någon stans. Nu har vi haft taket nerrivet i flera dagar. Men då kommer det inget regn. Jo i natt kom det tydligen en regnskur, för i morse när vi kom upp, var det blött på flera ställen. Håller vädergudarna, mon tro, på att retas med Kapten. 

Här brukar kaptenskan ligga och njuta

2017-03-14

Vi är fortfarande kvar på Grenada, men vi har flyttat runt bland vikarna på södra Grenada, och för tillfället ligger vi i St. George, som är huvudstad på Grenada. I morgon planerar vi att segla norrut mot Union Island, för att i vattnen däromkring spendera någon vecka, innan vi åter seglar mot Grenada. Vi har nu bestämt oss och bokat plats på en marina här på södra Grenada där vi kommer att ta upp vår kära Lady Mys på land, någon gång i april, och förvara henne där under orkansäsongen.

Igår försvann Björnen två gånger från mig, och sen engång försökte han plåga livet ur mig. Först gick han iväg från båten och sa ingenting vad han skulle gå eller vad han skulle göra. Efter ett bra tag kom han tillbaka, och hade ett litet paket som han överlämnade till mig. Paketet innehöll en underbar vacker klänning som han hade köpt till mig.

När vi sedan hade ätit en lättare lunch, sa han åt mig att nu borde vi gå ut och gå en promenad Vi måste börja och motionera tycket han. Han lyckades övertala mig och dum som jag var gick jag ner i båten och satte på mig lite lämpligare kläder och skor. Men det ångrade jag efter en stund. Vi han inte mer än gå 100 meter så bar det upp för en brant backe, och som blev bara brantare och brantare ju längre vi gick, och den tycktes aldrig ta slut. Nu tycket jag inte längre om Björnen som lurat ut mig på detta. Men efter en halvtimme var vi åter och jag kunde pusta ut i sittbrunnen på Lady Mys, och efter ett tag kändes det riktigt skönt efter dusch och hårtvätt.

Andra gången Björnen försvann var på eftermiddagen. Även denna gång sa han ingenting, utan han bara försvann. När han så kom åter så hade han en fullpackad ryggsäck på ryggen. Nu skall jag fixa maten ikväll och bjuda dig på middag sa han. Björnen tog ryggsäcken och gick ner i byssan, och där var han grejade bra länge. Ja jag tror det var en och halv timme innan han kom upp, och serverade då en trerätters middag med allsköns godsaker. Till detta serverade han champagne.

Vilken underbar man jag har, som fixar och donar så att jag fick en underbar dag. Tack för att du gjorde allt detta.                                   

Är den inte fin klänningen jag fick av Björnen

2017-03-16

Vi är nu åter på Union Island. Vi lämnade i går Grenada och seglade norrut i 6 timmar och kom fram till Clifton på Union Island under eftermiddagen. En fin segling tycket Kapten men Kaptenskan tyckte det var lite väl mycket fisk TV ibland. Fisk TV är när båten lutar så mycket att fönstren i sidan på båten kommer under vattenlinjen.

Den enda fadäsen vi hade under färden, var följande. Innan vi lämnade Grenada hade vi fyllt upp alla våra vattentankar med nytt färskvatten. När kapten gick ner på toaletten, efter någon timmes segling, upptäckte han att en vattenkran på tvättstället stod öppen och det kom bara luft. Med andra ord. En tvålflaska hade farit omkring och slagit till vattenkranen så att den hade öppnat sig, och nu var vattentanken tom. 200 liter färskvatten rakt ut i havet hade vi tömt. Men är det inget värre som sker, så tar vi dessa smällar med glädje

En annan liten sak vi kan berätta om är alla de stora Super Yachter som vi kan se här i Karibien. I marina på St. George där vi låg någon dag, finns det också plats för dessa stora lycks kryssare. Närmast oss låg det väldigt stor Super Yacht, och på den kunde vi se hur besättningen sprang omkring och putsade på båten hela dagarna. En dag kunde vi se när de fyllde upp fartyget med bränsle. De började kl. 8 på morgonen och höll på ända till 6 på kvällen med att fylla bränsle. Vi räknade till att det var minste 5 stora tankbilar dit under dagen och fyllde bränsle. Vid ett hastigt överslag gissade vi att den hade tankat för minst 1 milj. Kronor. Till slut blev vi så nyfikna på vad det var för sorts fartyg som låg där i hamnen, så vi gick in på nätet och googlade på två av Super Yachterna. Där kunde vi läsa följande.

Fartyg 1

Båt namn: Mayan Queen

Båt längd: 93m

Antal däck (våningar): 5

Besättning; 24

Antal gäster: 16 i 8 hytter

Fartygets uppskattade värde: USD 140 miljoner

Ägare: Privat och går inte att hyra. Ägaren heter Alberto Bailleres, och som äger bland annat en massa gruvor i México

Fartyg 2

Båt namn: RoMea

Båt Länd: 82 m

Antal däck: 4

Besättning: 23

Antal gäster: 12 i 6 hytter

Typ av fartyg: Charter. Priset för att hyra henne är USD. 870 000/ vecka (8 milj. sek)

Det var med stor förvåning vi läste detta, och vi undrar. Vad är det för typ av folk som har råd att leva i denna lyx. Sen sa vi som så när vi senare på kvällen satt och pratade om dessa Super Yachter. Vi tror att ändock innerst inne så är de inte lyckligare än vad vi är.

På detta fartyg tar man endast 16 passagerare

2017-03-20

Vi har nu seglat runt i farvattnen i kring Union Island under några daga.  Där finns det många fina ställen med kristallklart vatten och korallrev som skyddar mot de Atlantiska vågorna. Med andra ord det är verkligen fina seglingsvatten och det finns många fina ställen att bada och snorkla på. Men nu har vi varit där så många gånger och nu tycker vi att vi kan detta.

Vi seglade därför igår tillbaka till Grenada, och vi fick en sån där fin segling. Det blåste alldeles lagom, kanske i ibland lite för lite. Vinde kom också från rätt håll. Vi hade också skydd av reven ut mot Atlanten, så Lady Mys gungade nästan ingenting. Vi satt båda två i sittbrunnen och bara njöt av den underbara seglingen. Solen sken och brände på våra kroppar, medan den svaga passadvinden svalkade våra hudar. De små Atlantdyningarna rullade mot Lady Mys så att hon gungade svagt. Snart kände vi, i alla fall Kapten, hur tankarna flög iväg och ögonlocken blev allt tyngre, och snart var han inne i en sån där kort Power napp.  Detta var när segling är som bäst. Efter 6 underbara timmar var vi så framme på Grenada.

 Nu är det inte många veckor förrän det är dags börja med avrustning av Lady Mys. Vi har bestämt att vi kommer att lägg upp Lady Mys på en marina här på södra Grenada. Att avrusta är väl inte sådär jättekul, och vi har en lista som är jättelång med punkter som skall göras. Det är bland annat motorer och Watermaker som skall konserveras. Det är segel och tampar som skall tas omhand, och inne i båten skall det städas och göras rent så att det inte blir mögelangrepp. Vi har avsatt en hel vecka för att hinna med allt som skall göras. Ja så kul är det. Men det är bra att gilla läget. Sen har vi också avsatt en hel dag för att packa väskorna med Karibienvärme som vi tänker ta med oss hem. Men än är det någon vecka dit innan slitet börjar 

2017-03-26

Vi ligger nu åter på Le Phare Bleu marina (Västra Banken). Här trivs vi bra, och det är en av de bästa marinor vi legat vid. Den är inte stor men det blir dess då mera hemtrevligare. Inne på land är det väldigt vackert med alla trädgårdar. Dessutom, det bästa av allt, det är förhållandes vis inte dyrt att ligga här.

Om vi känner för det finns det två olika restauranger vi kan utnyttja. Här om kvällen kände kockan att hon fått nog av att laga mat, så hon frågade kapten om han inte kunde gå in till en av restaurangerna och fråga om vi kunde köpa någon Take away som vi sedan kunde sitta på Lady Mys och äta. Kapten gick iväg och gjorde som han blev tillsagd. Han beställde 2st. lasagne, och förväntade sig att han skulle få två stycken plastlådor att ta med sig. Men så blev det inte. Vi kommer ut till båten med maten när den blir klar, sade servitrisen som han gjorde beställningen av. Mycket riktigt efter en kvart kom en servitris ut till Lady Mys med maten, som var snyggt upplagd i skålar och tallriksunderlägg. Här kan vi tala om romservis.

Vi har så smått börja med avrustningen av Lady Mys. Vi börjar redan nu för att vi skall vara ute i tid. Det är med blandade känslor vi gör detta. För några dagar sedan kände vi, till en viss del, att det skall bli skönt att få komma hem till Dalarna och möta våren. Men nu när vi börjar med avrustningen och börjar klä av Lady Mys känns det lite vemodigt. Med åren vi nu har haft vår kära Lady Mys har vi börjat känna henne så väl och det känns till viss del att hon är en del av vår själ. Då känns det lite konstigt att lämna henne och att hon skall få klara sig ensam på land i Clarkes Court Marina. Men om allt står oss bi så kommer vi åter om 6 månader, och då får vi börja klä på henne igen. Man kan väl säga, som det så vackert heter, att vi är ambivalenta.

Här är det romservis

2017-03-29

En liten resumé av denna säsongs segling:

Den 26 oktober flög vi till Jamaica där vi efter någon dags rustning sjösatte vår kära Lady Mys.  När hon slutligen var färdigutrustad började vi vår segling för denna säsong. Till att börja med fick kämpa emot de förhärskade passadvindarna. Vi passerade och besökte öar så som Dominikanska Rep. Puerto Rica, Jungfruöarna, och lagom till Jul kom vi fram till St. Martin. Där stannade vi över jul och nyår. Sedan blev vår kurs mera sydlig, och vindarna blev därigenom mera till vår fördel. Nu hette öarna bland annat St. Barth, Antigua, Dominica, Martinique, St Lucia, Grenadinerna, och sedan Grenada. Vi gjorde också en avstickare till Tobago.

Hur har vi då upplevt allt detta? Som vanligt har vi haft många fina stunder, och vi har upplevt mycket, och vi har sett mycket. Vi är lyckligt lottade, och vi skall vara tacksamma, som får uppleva detta liv. Men det blev inte många nya platser denna gång. De flesta ställen hade vi varit på tidigare. Ett nytt ställe var Tobago. En ö som vi inte ångrade att vi besökte. Där trivdes vi bra.

När vi nu kommer hem till Brenäs kommer vi på kvällarna att sitta i vårt lusthus och njuta av att se det blånade vattnet på Insjön, och samtidigt se de blånade bergen runt sjön som skiftar i färg allt medan solen sakta sänker sig. Det finns ingenstans på jorden som detta fenomen är så vackert. Men vi kommer ändock att sakna de stunder när vi suttit på vår kära Lady Mys och känt hur hon sakta rullat i de små dyningarna, samtidigt som vi hör sysslorna spela inne på någon strand. För att inte tala om den sköna passadvinden som ständigt blåser och svalkar våra heta kroppar.  

Nu återstår bara avrustning, med vad allt detta innebär, innan vi lyfter upp Lady Mys på land, där hon kommer att ligga ända tills vi återvänder i höst. Just nu känns det skönt att få komma hem till Insjön. Men snart nog kommer vi längta åter till värmen och svala vindarna. Observera att vi skev Insjön, inte Leksand. Med tanke på den pågående Ishockytävling som pågår så bor vi i Insjön inte i Leksand.

Nu får det var slut med skrivandet för denna gång, för nu väntar septiktanken på att bli rengjord. Så det blir att sätta på sig klosettdykar munderingen och gripa an skitiriet.