Standardsida

Det går inte alltid som man tänkt sig

2017-02-02

Efter ytterligare någon dag i Rodney Bay fortsatte vi vår segling söder ut. Färden blev inte så låg denna gång, utan endast 10 N. mil till ett ställe vid namn Marigot Bay. Marigot Bay tycker vi är en riktig turistfälla, med många charterbåtar, speciellt om ligger längst in i bukten. Skall man dessutom handla något så är det inte billigt. Här passar de på att ta betalt. För dessa charterbåtsbesättningar som är här och seglar en vecka eller två spelar det inte så stor roll om de får betala 200 sek för en pizza. Nu ankrade vi med eget ankare längre ut bukten, och här kan man ligga gratis. Äter man sedan av sådant som vi har med oss i kylen blir det inte stora inkomster för de lokala företagen från oss. Ligger man här ute där vi låg kan det vara riktigt trevligt att se på all båttrafik som går ut och in hela dagen. Här blev vi i alla fall liggande i två dagar.

När dessa två dagar hade gott fortsatte vi ner mot St. Vincent och närmare bestämt till det trevliga stället Cumberland. Cumberland Bay är en liten vik, där man ligger väl skyddad för väder och vind. Här är det också vackert med de grönskade bergsluttningar runt omkring. Hit är det inte så många båtar som hittar. Det brukar ligga omkring 5 - 10 båtar här som mest. Trotts detta ligger det 3 matställen inne på stranden, som ägarna till, paddlar omkring i som kanoter bland båtarna och jagar kunder. Här trivs och vi tycker det är ett mysigt ställe. Här tänkte vi stanna några dagar, men så blev det nu inte.

Vi har en diesel drive generator ombord som försörjer oss med elström. Nu visade det sig att kylvattenpumpen, till generatorn, där det sitter en så kallad impeller hade gott sönder. Impeller är skälva pumphjulet, och är tillverkad i gummi. Det händer ibland att denna gummi impeller går sönder, om det följer med något skräp i vattnet, och då får man byta den. Nu visade det sig att vi inte längre hade någon impeller i reserv med oss. Jag hade nämligen inte för så länge sedan bytt denna impellern och sedan inte hunnit skaffa någon ny. Vad göra??? Jo Kapten ringer till båttillbehörs butiken i Rodney Bay och hör om dom har någon som passar. Vi har tur. Där skall det vist finnas någon som skulle kunna passa. Så beslutet blev att vi vände Lady Mys mot norr och seglade tillbaka till Rodney Bay, En sträcka som tar 2 dagar. Det är alltid inte lika lätta, här i Karibien, som att springa in på Clas Ohlson i Insjön varje gång man behöver något.

Gyttret med båtar i Marigot Bay

Nu är vi på gång igen

Kapten försöker fixa en generator

20017-02-05

Ja då är vi på gång igen. Nu seglar vi söder ut igen. Vi blev kvar två dagar i Rodney Bay. När vi ändock låg vi kaj i marinan så passade vi på att städa hela Lady Mys invändigt. Vi torkade och gjorde rent allt ifrån under och över durkarna, väggar och tak samt div stuvutrymme. Trots att vi för det mesta är på sjön så hinner det i alla fall under 4 månader samlas en hel del dam och lort. Men nu är hon ren och fin och det luktar fräst inombords.

I skrivande stund ligger vi för ankare igen i Marigot Bay. Det är nu 3 gången vi är här på mindre än en vecka. Det är nästan så det börjar bli lite tjatigt. I dag är det så meningen att vi skall segla vidare till Cumberland på St. Vincent. Det var där som vi vände förra veckan och gick tillbaka. Vi får väl se om vi även där blir igenkänd.

Annars är det alltid härligt att vakna upp varje morgon, efter en skön natts sömn, och upptäcka en ny spännande dag är i antågande. Man ligger där några minuter i sängen och väntar på att det skall bli ljust, samtidigt som man funderar på vad den nya dagen skall innebära och ge en för nya upplevelser. Varje dag är den nya dagen aldrig den andra aldrig lik. Det händer alltid något nytt, och med nya upplevelser. Vi lever ett spännande och härligt liv. Någon gång kan man tycka att det är mindre kul, när saker går sönder eller krånglar på båten, antingen det gäller toa eller diskmaskin. Men även det är en utmaning och nya upplevelser, och att sedan fixa det som krånglar.

Vi har det bra.

Cumberland igen

2017-02-06

Vi fick en fin segling ner mot Cumberland. Jag måste säga att när vi seglar på slör och halvvind så seglar Lady Mys väldigt bra. Som igår till exempel var det inga båtar runtomkring oss som kunde hänga med Lady Mys tempo. Vi seglade förbi eller ifrån alla. Men när vi ibland loggade upp mot 10 knop då går det undan. Men Kaptenskan hon tyckte det var lite otäckt att sitta uppe i sittbrunnen, så hon gick mer i salongen och pallade upp sig med kuddar i soffan. Där kunde hon avnjuta och lyssna på en av Leif G W Perssons romaner.

Som vi skrivit tidigare så är Cumberland ett lite mysigt och trevligt lite ställe. Här inne på stranden ligger det 4 restauranger. Nu kan man väl inte kalla det för restauranger, snarare matställen, men det serverar god mat. I går var vi endast två båtar som låg ankrade här i viken. Så kundunderlaget var inte så stort för dessa restauranger. I alla fall så under eftermiddagen kommer personer paddlande ut till båtarna och frågar om vi inte skall komma in och äta på deras restaurang på kvällen. De har matsedeln med sig som de visar upp för att visa vad de kan servera. Vi bestämde oss för en av dem, och sa att vi ville ha maten serverad på Lady Mys. Mycket riktigt när klockan blev sex på kvällen kom en rastakille i sin gummibåt med en bricka och två tallrikar med mycket trevligt upplagd mat. Dessutom smakade maten förträffligt. Dyrt var det heller inte. 150: - per person. 

Matstället ser inte mycket ut för värden, men god mata serverar dom

Bequia

2017-02-07

Nu har vi kommit till ett ställe med namnet Bequia, och som under många år har varit en favorit bland seglarna. Första gången vi var här, var när vi nyss hade seglat över Atlanten. Sedan dess har det blivit att vi varit här ett antal gånger. Vi får väl se hur länge vi kommer att stanna här den här gången.

Sedan tackar Björnen för alla grattis hälsningar han fick igår på Facebook och andra media. Till middagen på kvällen hade Kaptenskan ordat med en utsökt måltid, som en hyllning till Björnen Det serverades stekt lax, kokt potatis, grönsaker med olika såser. Till det serverades det Champagne.

 

Lady Mys forssar fram i vågorna in mot Bequia

Fortfarande Bequia

2017-02-11

Vi ligger fortfarande kvar i Bequia. Många av er som läser kanske aldrig hört talas om Bequia, och det är inte så underligt. Ön är inte stor. Ungefär en 6 km lång och 2 km bred, och här bor endast ca 5000 personer. Men alla som någon gång varit och seglat i Karibien vet vad och var Bequia ligger. Hit till Admiralty Bay kommer alla seglare förr eller senare.

Häromdagen kostade vi på oss och gjorde en utflykt runt om på ön. Vi åkte med en taxi där vi fick sitta på flakets pickupp. Flaket var inrett med bänkar och kapelltak. Det gick ju bra. Vi hade fin uppsikt och det gick inte så fort. Det kunde det inte häller göra på de smala och kuperade vägarna. Däremot blåste det mycket när vi kom över på andra sidan ön. Passadvinden brallade på bra den här dan.

En helt annan sak som man kan reflektera över är vad lite kläder vi använder här. Jag har sedan vi kom hit i oktober endast använt två par shorts. Det är två stycken som här av god kvalité och som jag köpte på Lundhags i Insjön innan vi for hit. Det är egentligen allt som man behöver ha på sig, förutom när man skall in till land. Då måste man, av anständighetsskäl, sätta på sig en T-skörts.  Till detta kommer det kalsonger som man måste byta varje dag. De blir varje dag genomblöta av svett. Så med andra ord. Det är enkelt att leva här.

I morgon skall vi ut på en riktigt lång seglats. Vi ligger nu längst inne i viken, närmast byn. Men i morgon skall vi flytta oss 500 m längre ut i viken, så att vi hamnar mitt utanför den vit och vackra sandstranden. Där kan vi sedan bada och flanera på stranden och bara mysa med Lady Mys.

 

 

En vy över Bequia med alla båtar som ligger i Admiralty Bay
Tuffa Kapenskan på flaket

Underbara ljud och pina

17-02-14

Det finns vissa ljud som vi förknippar med seglingar i Karibien. Det är bland annat: Vågor eller dyningar som rullar in mot stranden någon stans och ger ifrån sig ett lugnande ljud. Det är cikadorna som sitter i något träd och spelar. Eller också kan man höra ett Steel band i fjärran, som spelar på någon restaurang. På ett20 annat ställe kan det vara någon som spelar ” No woman No cry” med Bob Marley. Det är lugnande ljud som gör att hjärtat går ner i frekvens, och man kan bra sitta och koppla av.  Härliga ljud som vi alltid kommer att förknippa med de underbara stunderna vi har och haft här bland svajande palmer och blånade hav i passadvinden.

Vi sitter ju mycket still på båten, under dagarna, och det befrämjar ju inte konditionen precis. Så nu under några dagar har kapten försökt röra på sig lite gran. Men här på Bequia är det inte lätt, med alla berg som stupar rakt ner i havet. I alla fall så har han gått i raskt tempo upp och ner för bakarna. För er som var med när min bror Bengt och jag tränade i Gruvbergsbaken vet hur det är. Det var inte annat än jag kom att tänka på den tiden. Fast på den tiden sprang man upp för bakarna, nu är det tillräckligt plågsamt att gå upp för backarna. Vi avslutade kvällen med en god middag på en av strandrestaurangerna.

Nu kan vi det här med Bequia, så idag kommer vi att lätta ankaret och segla vidare ner bland öarna i Grenadierna.

Union Island

Salt Whistle Bay är härligt när man slipper alla charterbåtar

2017-02-18

Vi lämnade Bequia och seglade ner mot en ö med namnet Mayreau och till viken Salt Whistler Bay. Här har vi varit tidigare under åren och vi har tyckt att det har varit en fin vik med vita sandstränder och cocospalmträd som lutar sig ut över stranden. Här kunde vi tidigare bada och flanera på stranden, nästan för oss själva. Men nu när vi kom så var viken alldeles full av charter katamaraner, och vi fick inte plats i viken, utan vi fick ligga en bit utför viken första natten. Här rullade på bra under natten av de dyningar som rullade in från Atlanten. Dagen där på passade vi på att flytta in i viken när de flesta charterbåtarna hade get sig iväg. En av kvällarna när vi låg där så köpte vi en färdigkokt Lobbster (Hummer) av en av Botbojsen som fans där på stranden Där satt vi sedan på Lady Mys och avnöt vi en förträfflig middag. Det var heller inte så dyrt. Bra valuta för pengarna.

När vi sedan efter någon dag hade tröttnat på att trängas med alla charterbåts turister fortsatte vi till Union Island och till en liten stad eller by kanske man kan säga. Clifton heter stället. Här fins en liten Marina med plats för ca 6 båtar Hit gick vi för det är nu 2 veckor sedan vi låg i en marina, och vi behövde bland annat fylla våra vattentankar och köra några tvättmaskiner. När vi legat här tidigare och även nu, så har vi funderat varför det alltid har varit så lite båtar som legat vid bryggan. Nu låg vi här ensamma, och skönt var väl det tyckte vi. Men säg, den glädjen varade inte länge. Straks innan kvällningen kom det in ytterligare 5 båtar, varav 3 st. Svenska charterbåtar. Så det blev riktigt trångt vid bryggan. Men med god vilja gick det bra alla fick plats. Kaptenskan tyckte det var riktigt roligt, och nu hade hon mycket att titta på. Det enda hon klagade på var att det inte gick att läsa i den bok hon höll på med, trots att hon var i slutet av boken och det var spännande. Det var ju så mycket som hände runt omkring, som hon måste hålla reda på.

Här där vi ligger nu i den lilla marina så finns det ett lite mindre hotell, och bakom där ligger flygfältet. Det mest spektakulära med att ligga här är att se på när flygplanen kommer in för landning. Landningsbanan ligger inte mer än ca 100 meter ifrån där vi ligger med Lady Mys. Det när nämligen så att ca 500 meter från banänden, där de flyger in, ligger ett stort berg. När flygplanen kommer in för att landa så flyger man in över berget, och sedan dyker man rakt ner rakt ner mot landningsbanan, nästan rakt över våra huvuden

Nästa segling vi kommer att göra är ner till Grenada. Där kommer vi att träffa en del av våra gamla seglingsvänner. Det skall bli trevligt.

 

Inflygning över bergen
Nästan framme vid banänden och under trätoppshöjd

Lisbeth Salander var där

2017-02-22

Vi lämnade Union Island och seglade en kortare bit ner till en liten sandö med namnet Sandy Island och det var verkligen som namnet säger en sandö. Den ligger mitt uti i havet och består av endast sand, och är inte stor. Den är inte mer än ca 20 meter bred och kanske inte mer än 400 meter lång. Här kunde vi vandra och flanera på den kritvita sanden medans vågorna sköljde över våra fötter och ben. Här var solen verkligen stark när den speglades i vattnet och sanden.

Nästa dag fortsatte vi ner mot Grenada och vi följde dess kust tills vi kom ner till huvudstaden St. George. Här träffade vi först våra gamla seglingsvänner Pia och Stefan med båten Shaddock. De ligger med sin båt tvärs över bryggan där vi ligger Det var verkligen trevligt att få träffa dem. Det var faktiskt ett tag sedan vi träffade dem senast. Sedan kom Owe från båten Mayflower. Owe och Greta har nu seglat hem Mayflower till Europa. Men tydligen hade Owe drabbats av lite abstinensbesvär för han var här på besök. Han bodde på ett fint hotell som ligger vi kusten Grand Anse, inte långt från marina där vi ligger med Lady Mys. Ni som kanske vet vem Lisbeth Salander var. Det var hit hon rymde från bland annat Mikael Blomkvist Här bodde hon i 7 veckor och vandrad omkring på den milslånga stranden samt att hon studerade matematiska problem.

 I alla fall har det varit roligt att träffa gamla seglings vänner och få berätta och tala om gamla minnen och äventyr.

I morgon kommer vi att fortsätta ner mot Tobago. Ett ställe vi inte tidigare varit på. Tobago ligger väldigt lång söderut och man kan säga att det är den sita ön i den Karibiska ö värden. Ja den ligger nästan nere vid Trinidad. 

Här på strande fick vi sand emellan tårna

Tobago

2017-02-25

Vi har kommit till Tobago. Här ligger vi nu på södra Tobago utanför en hotellanläggning i Store Bay som ligger alldeles intill den internationella flygplatsen.

Igår var kapten och klarerade in i landet, och det var en utdragen process. Först fick han ta en taxi och åka till Scarborough som ligger en halvtimmes taxiresa bort. Därefter var det att besöka Immigration. Där fick han sitta och vänta en hel timme, eftersom den officer som skulle behandla ärendet var ute på stan och gjorde ärende. När personen äntligen kom fick Kapten fylla i en massa olika formulär. Ja jag tror det var uppemot en 7–8 stycken olika formulär i tre exemplar. Sen skulle officeren granska alla handlingar och slutligen efter ytterligare en timme fick vi stämplar i passen. Men inklareringen var inte klar i. o. m. detta. Nu var det att försöka ta sig till tullen, för att där igen fylla i en massa papper, och träffa en långsamt arbeta tullare. Här tog prossiduren i alla fall bara 40 min. Vid sådana här tillfällen är det bara att gilla läget och se glad ut.

Bättre blev det när vi skulle fylla diesel. Så nu har vi funderat om. Vi skall nog konvertera om Lady Mys till tankbåt i stället. Vi fick nämligen betala 345 svenska kronor för 100 liter diesel (3:45 per liter) Visserligen fick vi fylla diesel i dukar och köra ut dem i dingen till båten, men det var det värt.

I morgon blir det nog att vi gör en utflyktstur runt på ön, för att lära känna Tobago lite mer. Hur detta blir det får ni nog läsa om i nästa brev.

Hur länge vi blir här vet vi nu inte, men vi kommer i alla fall att stanna här över måndag och tisdag nästa vecka, för då har vi fått reda på att då är det karneval här.

 

Karneval

2017-02-27

Som vi sa så gjorde vi en rundtur på Tobago. En grov sammanfattning kan vi säga att Tobago är en vacker ö, och då framförallt på den sida som vetter mot väster, det vill säga läsidan. Här finns många vackra platser med fina vikar på vissa ställen, och med en vacker natur, som grönskar och blommar. Om man kan bedöma av hus och byggnationen så tycks befolkningen leva ett bättre liv här på Tobago än vissa andra öar vi besökt i Karibien. Ö turen tog nästan hela dagen trots att ön inte är mer än 4 mil lång, men det är väldigt kuperat, och vägarna slingrar och går upp och ner för bergssluttningarna.

Sen var det där med karneval. Vi hade blivit förvarnad att karnevalen skull börja redan kl. halv sex på morgonen. Mycket riktigt. När vi kom fram till den gata där karnevalen pågick var klockan sex, men det var redan full fart. Ljudvolymen var inte att ta miste på. Varje gäng som gick eller dansade fram på gatan hade egen ljudanläggning med sig. Det var inga små anläggningar. Man hade på stora lastbilar där man riggat upp högtalare och ljudanläggningar som rymde hela flaket och en tre – fyra meter högt. Ljudvolymen var så hög att det vibrerade i hela kroppen, och det kändes som man hade en defelbriator monterad på bröstet. Efter denna lastbil kom det så dansande personer, i alla möjliga utstyrslar. En del var unga och smala och en del var i större omfång. Men det fans inga hämningar någon stans. Och på vissa personer putade ut både här och där. Som sagt det dansades hela tiden och hela kropparna röde sig i ett intensivt tempo, och de bakre ädlare delarna på flickorna röde sig som en gräddvisp. Jag kan garantera att det var ingen som led av artros. Nästa fordon som kom var en mindre lastbil, och på den hade man en egen bar där det serverades öl och rom, mest rom. Så det var verkligen tryck trots den tidiga morgonen. En del kunde vi se var redan nu, bra rund under fötterna

Vi lyckades få en bra plats på en läktare där vi hade bra uppsikt över allt som hände och skedde, och det var verkligen mycket att se på. Det var ett fantastiskt skådespel och detta kommer vi inte att glömma i första taget.

I alla fall tycker jag att det var bra mycket trevligare att vara här och se på karnevalen och se på flickorna som dansade än att vara hemma och åka Vasaloppet. Inte var det bakhalt heller.

Inga hämningar här inte
Här det volym på ljudet

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Gunilla Hansson | Svar 13.03.2017 08.24

Alice ! Varma gratulationer på sin 75-årsdag kommer här från alla dina systrar
i logen r 61 M.B. Ha en härlig dag och lycka till !
Stor kram!
Gunilla

Gunilla Hansson | Svar 11.02.2017 23.35

Skepp o´hoj ! Du tuffa Kaptenska! Håll kursen ! Styr österut, så du hinner angöra Sverige före midsommar !
Nu har vi ny besättning i logen. I maj firar vi 30 år

Gunilla Hansson | Svar 07.02.2017 09.19

Hej !
Så roligt att läsa om allt som sker, både problem och glamour i lagom dos för att kunna uppskatta livet! Här har vintern tagit ny fart sol, lite snö,-8gr.

Rolf & Diana | Svar 06.02.2017 20.45

Grattis Björn till födelsedagen!

Tore | Svar 06.02.2017 09.51

Grattis björn på födelsedagen hoppas du får en bra dag från tore o majlis

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

11.11 | 09:23

Vad härligt ni har det, som en påminnelse är det en grå regning nov hemma så passa på njut av livet Tore o Majlis

...
10.11 | 17:24

Det verkar inte gå någon större ”nöd” på er.
Ha de gott/ Christina

...
07.11 | 10:01

Verkligen imponerande m motorväg kontra landningsbana.
Festligt att se Cristos-statyn i mini, läser om den stor just nu
Var rädda om er/Christina

...
07.11 | 09:48

Vi önskar er en fin överfart. Följer er hela vägen.
Gunilla o Toyvo

...
Du gillar den här sidan