Curacao

Snart böjar en ny säsong

2015-10-10

 

Nu börjar löven bli gula på träden, och det har förekommit att det varit frost på bilrutorna några mornar. Det är grått, mörkt och kallt. Då längtar vi tillbaka till vår kära Lady Mys som ligger på Curacao marina och väntar på oss i värmen. Det skall bli skönt att få komma till varmare breddgrader, och bara gå omkring i shorts och ett tunt linne. Strumporna tar vi också av oss, och slänger dem långt in i garderoben, och tar inte fram dem förrän vi reser hem, när björkarna slagit ut. Den 25 okt. reser vi till Arlanda och dagen därpå flyger vi till Curacao. Vi kommer fram samma eftermiddag, och då börjar uppackning av våra väskor. Dagen därpå blir det förberedelse för sjösättning. Det är en del saker vi måste fixa innan vi kommer i sjön. Om allt går bra så hoppas vi att vi kan sjösätta på onsdagen. Vi vill komma i sjön så fort som möjligt. Det är inte kul att bo på stegen, som vi brukar säga. Så fort man skall göra något, så väl som att gå på toaletten eller något annat så måste vi klättra upp och ner på stegen som är rest i aktern på båten, och sticker upp 3,5 m. Sen brukar det också vara lite svalare när båten ligger i sjön. Värmen brukar alltid ta på krafterna de första veckorna innan vi blir van vid 30-35 gradiga värmen.

Vad har vi då planer för denna vinters seglats. Ännu har vi endast lösa planer, som kommer med all sannolikhet att ändras. Det enda vi vet med bestämdhet är att vi kommer att ta dagarna som de faller, och vi kommer inte att ha någon brådska. De lösa planer vi nu har är att vi stannar på Curacao i en eller två veckor, för att sedan göra en dags segling tillbaka till Bonaire. Bonaire är ett ställe vi gillar med sitt klara fina vatten och fina snorkelvatten med alla vackra fiskar som simmar runt båten. När vi är nöjda med Bonaire vänder vi före norrut och gör en 3 dygns segling upp mot Porto Rico, och Dominikanska Republiken. Där kommer vi att sammanträffa med Alices barn och barnbarn under en vecka i början av December. Därefter återvänder vi nog kanske till Jamaica. Också ett av våra favorit ställen. Vi kanske också kommer att fira jul och nyår där. Vi får väl se.

Vi skall i alla fall vi njuta av livet där borta. Att vi får ha förmånen att få leva ett sånt här underbart live, det kommer vi inte att ångra när vi sitter där på äldrevården. Det är synd bra att tiden går så fort, och man vet aldrig vad som kan hända under morgondagen.

 

 

 

Curacao

2015-11-01

Välkommen till en ny seglings säsong. Här får ni följa och läsa om  våra nya äventyr under (vintern) 2015-2016.

Efter en lång flygresa som gick bra även om det blev lite segt på slutet så har vi kommit till Curacao. Vi anlände till marina där vår kära Lady Mys låg och väntade på oss. Hon sa att hon längta efter oss. Det kan vi förstå så som hon såg ut. Hon var full i sand och dam som hon samlat på sig under månader som vi varit borta. Däremot invändigt var hon fin och det fans ingenting som hade blivit angripen av fukt eller mögel.

Efter  två dagar slit på land i hettan, med att få henne ren och göra Lady Mys klar för sjösättning, så fick komma ner i det rätta elementen, nämligen havet. Det är verkligen skönt att slippa klättra på en stege så fort man skall göra något. Det blir många stegklättringar under en dag. Hetta är heller inte så kul. Det blir lite svalare och fläktar lite bättre när båten ligger i vattnet. Apropå hettan, så har vi denna gång verkligen lidit av den. Det tar alltid ett antal dagar innan man blir van vi detta klimat, och i år har det varit varmare än normalt.

Men tro inte att vi är klar för avsegling i.o.m att vi kommit i sjön. Det är många punkter på TO-DO listan som måste först skall klara av. Allt skall synas och kontrolleras att det fungerar. Solen och saltet är det stora bovarna, som sliter på grejorna. På listan står det bland annat att segel, rep skall synas, Motor, instrument, batterier, kylskåp, spis, mm skall testas. Ja listan är lång innan vi kan ge oss iväg. Är det något som inte är som det ska så är det bättre att få det fixat nu när vi är där det går att få det mesta åtgärdat

I alla fall så finns det nu många punkter som är avprickade och snart kanske vi ser ett slut på listan. Nu väntar vi på ett segel som vi lämnat in till en segelmakare för översyn. Det var en del styng i seglet som hade frätts upp av solens intensiva strå

TO-DO listan krymper

Ja så är äntligen Lady Mys på väg ner i havet

TO-DO listan krymper och den har minskat så mycket att nu är vi klara för avfärd. Listan blir aldrig tom, det kommer alltid punkter att göra. Men nu seglar vi ut på havet i morgon, och vi börjar med en liten tripp ut med Curacao västkust, för att sedan gör segling över till Bonaire. När vi seglar dit så får kämpa mot passadvindarna. Men det är smällar man får ta. Vi får väl stampa på i de 6-8 timmar det tar att segla dit.

Som sagt vi har hunnit med att göra en hel del när vi legat här på marinan. Det mesta är testat, putsat, och städat. Ja vi har till och med hunnit med att städa förråd och verkstad. Under åren har vi samlat på oss mycket ”bra att ha prylar”,  men nu har vi försökt att vara lite radikal och kastat en hel del. När förråden jäser över, då är man tvungna att göra något åt det.

Men nu skall det bli skönt att få lämna den här marinan och få komma ut på havet och börja leva ett normalt seglar liv.

Nu skall vi njuta.

Bonaire

Vet inte om någon har undrat var vi varit? Men det ät lugnt. Vi lämnade Curacao Marina planenligt på torsdag morgon, och gick ut genom den pittoreskt vackra kanalen som flyter genom staden Willemstad med dess vackra pontonbro som man öppnade för oss. Vi gick sedan utmed den västra kusten av Curacao. Meningen var att vi sedan skulle svänga österut mot Bonaire, men vi hade hört rykten om att den lilla ö med namnet Klein Curacao, som ligger starks söder om Curacao skulle var en liten mysig ö. Så vårt beslut blev. Vi gör väl en avstickare dit för att se hur det ser ut. Ett beslut som vi inte ångrar. En liten obebodd ö med en lång fin sandstrand bestående vit korallsand, och klart turkost vatten. Ja det fans släng av första sidan på en turistbroschyr. Eftersom vi lever med principen att inte ha några fasta planer utan vi tar dagen som den kommer, blev vårt beslut enkelt. Här är så mysigt att här stannar vi ett tag. Här levde vi mys och avkopplande liv ett par dagar. När sedan väderprognoserna visade att det skulle bli kraftiga vindar om någon dag, drog vi upp ankaret och seglade mot Bonaire. Här ligger vi nu förtöjd vid en boj och tittar på alla de otaliga fiskarna som simmar under båten. Hur länge vi blir här vet vi inte. Det är nu fjärde gången vi är här, och det här stället tycker vi är lite småmysigt. Så det lär bli minst en vecka eller två som vi stannar här.

 

Lata dagar på Bonaire

2015-11-12

Att vi hart varit dåliga på att skriva på vår hemsida en tid får vi skylla på att internet tillgången inte varit den bästa, utan vi varit tvungna att springa på olika barer och kaffer för att tigga åt oss ett WI-FI nät. Farten på dessa nät har heller inte varit hög när man skall trängas med alla andra som vill surfa på en smal lina.

Ja så är det att leva i detta hårda seglar liv. Apropå hårt seglar liv, vad gör vi annars under dagarna? Här följer en lite beskrivning av våra inrutade rutiner: Kl. 05.45 är det väckning för att sedan ta jullen i till land så att vi är där kl. 06.00 när det börjar ljusna. Sedan blir det 45 min promenad i Alice takt. Åter till Lady Mys efter en timme där det blir bad från båten. Sedan blir det kaptensfrukost, serverad av kapten. Sedan blir det fria aktiviteter, med bland annat en hel del fixande med båten, fram till lunch. I går tillexempel plockade vi upp symaskin på däck och satt där och lagade sånt som hade gått sönder i sömmarna på sprejhood och kapell mm. Solen tar hårt på allt här nere. Sedan är det mycket annat som behöver ses över och sedan har kapten alltid en massa idéer om förbättringar och förändringar han vill göra. Efter lunch kommer den bästa stunden på dagen. Det är när kapten får lägga sig i förpiken och sov en timmes middag. Bad för att vakna efter den sköna sömnen. Nu händer det att Alice vill ha skjuts i till land så att hon kan roa sig med lite shopping eller skönhetsvård. Ja ungefär så här rullar dagarna på, och vi blir väl kvar här på Bonaire ett tag till.

Här är vi

Om ni vill se var vi är för tillfället, så kan ni söka på sidan ”Marinetraffic.com”. Jag har beskrivit hur man gör tidigare, men  vi tar en repetition. Som sagt gå in på www.marinetraffic.com. När sidan kommer upp trycker man på ”vessels” och ”all vessel” sedan skriver du ”Lady Mys”. Nu får du upp en sida med bild på Lady Mys. Här kan du sedan trycka på ”Latest Position” Nu kan du leka runt med att förstora eller minska kartan.

Skall fungera så länge vi är i närheten av en kustradiostation

Om man vill göra lite överkurs så kan man på den egna datorn registerna Lady Mys under fliken ”My Fleets” så blir det lite enklare nästa gång du går in. Ja jag tror till och med att det kommer ett mail så fort vi rör på oss

Lycka till.

Kanske en blivande storfiskare

2015-11-18

Nu har kapten tröttnat på att bli hånad och tråkad på alla som frågar och undrar om vi fiskar något. Svaret kapten alltid givit är. Hur gör vi om vi otursvis skulle få napp, och hur gör vi då för att få fisken ombord? Hur mycket kommer det att blodas ner på vår vackra båt? Vem skall äta fisken? Jag som inte tycker fisk smakar så där jätte gott. Den som har tjatat mest är kaptenskan. Vi måste skaffa oss fiskeutrustning så att vi får prova på, har hon vid ett flertal tillfällen argumenterat. Så idag efter vissa förhandlingar, där kaptenskan lovade att ta hand om den eventuella fångsten, så gick kapten med på att vi skulle göra en promenad bort till Budget Marin, för att där se vad som finns i nämnda utrustning. Det slutade med att kapten på hemvägen därifrån vandrade med ett trollingspö i ena handen och i den andra en kasse med div. fiskeutrustning. Jag tror kapten under hemprominaden kände sig lite generad. Han som inte ens äger ett flöte, trots att vi bor vid en sjö Det där med fiske är väl inte riktigt hans grej. Nu får vi se nästa gång vi seglar hur det går. Det kanske blir lintrassel av alltihop, och fiskekrokar i näsan på kapten.

Annars mår vi bra, och badstegen från båten är kontinuerligt nedfälld, så det blir många bad varje dag i det 28 gradiga vattnet. Alice mår bra med sina höfter och ben, och hon är flitig med sina morgonpromenader. Tempot blir högre för varje dag. Dessutom har hon varit hos en massör och fått massage flera gånger. Så inte vet jag hur det här skall sluta.  

Kaptenskan är flitig vid symaskin. Evigt, slit och släp. Seglar livet är bara slit och släp??

Aldrig långsamt

2015-11-20

Igår hade vi sämre väder än normalt, ja det regnade till och från. Björn Sigurd är känd för att det alltid skall hända saker och ting, och igår då det delvis regnade och det därmed kanske blev lite tråkigt. Så funderade Björn vad skall vi nu hitta på för att det inte skall bli tråkigt. Inga problem för Björn. När vi sitter och äter vår lunchmacka så känner Björn helt plötsligt att det knastrar till i munnen. Det visar sig när en inspektion görs av munnen i spegeln, att delar av en tand som lossnat och det som är kvar av tanden sitter löst. Vad göra? Först skall vi äta klart och sen skall vi inte frångå tradition med att sova middag. När Björnen vaknar efter en god middagslur, beslutar han att han på något vis måste få tag på en tandläkare. Men hur? Var finns det någon tandläkare här? Det är bara att ta jullen och åka in till land och börja leta. Björn Sigurd är i alla fall vid gott mod, och under turen in till land, känner han sig som en sexåring och nynnar på biten ”Min tand e lös, min tand e lös” Först blir det ett besök på turistbyrån och där får han en adress till en tandklinik. Efter en 10 minuters promenad ligger där en nybyggd tandklinik. Mycket folk i väntrummet, men Björn pratar med en kvinna i reception och beskriver hans problemet. Det är klart att vi skall hjälpa dig, men då får du sitta ner och vänta tills vi får någon lucka mellan de beställda tiderna. Efter ca: en timmes väntan kommer det en tandsköterska och hälsar Björn välkommen och säger att nu är din tur. In på mottagning, och här möts han av en ung, vacker och trevlig, ja mycket trevlig kvinnlig tandläkare. Björn beskriver problemet och vi skojar lite om det.  Vi beslutar efter överläggningar att dra ut den delen av tanden som sitter löst, och sedan lägga i en fyllning som  minst stoppar i 5-6 månader. Efter en 45 minuters behandling av en skicklig tandläkare och modern utrustning är Björns tand lagad. Men vad kommer detta att kosta bävar Björnen när han med kreditkortet i handen går fram till receptionen för att betala. 95 Usd (800: sek) helt överkomligt pris. Det hade säker blivit mångdubbla priset hos folktandvården i Insjön.

Vad lär vi oss av detta? Jo än engång är det sällan långsamt för Björn. Samt utan denna lossande tand hade det inte blivit något skrivit på hemsidan.

Nu rör vi på oss

2015-11-24

Nu är det dags  att ut och röra på oss. I morgon onsdag lämnar vi vår förtöjning, vid bojen här i Bonaire, och rikta in fören mot norr. Vårt mål är Dominikanska Republiken, som ligger rakt norr om oss. Vi beräknar att segling dit kommer att ca 3 dygn, beroende på vindarna. För närvarande ser väderprognoserna goda ut. Om prognoserna håller så kommer passadvinden att blåsa rakt från öster. Det vill säga att vi får så kallad halvvind, vilket är bra. Sista dygnet uppe mot Dominikanska Rep. Ser det ut att bli mera varierande avtagande vindar, med risk att det blir motor gång. Hur verkligheten blir det får vi se.

I söndags gjorde vi en utflykt med Lady Mys till den lilla ön Klein Bonaire. Med oss på utflykten hade vi Kerstin och Staffan från Svenskbåten Balance. Dem träffade vi första gången i våras på Martinique, sen har vi under tiden stött på varan lite till och från, senast på marinan i Curacao, och nu här på Bonaire. Vi hade en trevlig dag tillsammans där vi snorklade bland korallreven, och såg många vackra fiskar av olika slag.

Idag blir det att kompletterings handla, med bröd och färskvaror, så att vi skall klara oss ett antal dagar. Sen blir det också ett besök hos tullen för att klarera ut. Vidare blir det att sjöstuva så att allt ligger still när vi nu skall ut på de rullande vågorna med en lutande båt. Alltid är det något som vi glömt att stuva riktigt. Men det upptäcker vi den så kallade hårda vägen, när prylarna börjar dansar runt och väsnas inne i båten

Vi skriver mer i början av nästa vecka när vi kommer åt något nät igen.   

Mot Dominikanska Republiken

2015-11-28

Då har vi anlänt till Dominikanska Republiken. Närmare bestämt till en liten ö som ligger straks innan man kommer till själva fastlandet. Denna ö som heter Saona Island. Saona är en unik ö och nationalpark med vita stränder. Hit går det många utflyktsbåtar med turister från hotellanläggningar inne vid land. Överseglingen tog 2,5 dygn med vindar som stämde bra överens med de väderprognoser vi hade inhämta innan vi gav oss iväg. Med andra ord vi hade fina seglingsvindar och om vi velat hade vi kunnat segla hela vägen, men nu valde vi att hjälpa till med motor de sista timmarna för att hinna fram innan det blev mörkt. Det är aldrig roligt att komma fram till ett nytt och okänt ställe när det är mörkt. Hur var överseglingen annars? Det klart att det är alltid blir lite jobbigt när båten hela tiden lutar kraftig åt ett håll, och inget är still utan man måste hela tiden hålla i sig när man skall förflytta sig. Speciellt i början innan man blir van. Att bara gå på toaletten, kan jag nämna, kräver sin speciella ritual. Man öppnar dörren till toan. Sedan drar man ner byxorna, och backar in, i uppförsbacke. Sedan skyndar man att stänga dörren, innan man blir utkastad ingen av någon våg. Sen gäller de att sätta sig ner och försöka hitta rätt med ändan, så man inte hamnar på golvet. Gör man detta fel ordning, kan följande hända. Man går in på toan utan att stäng dörren. Drar ner byxorna och försöker sätta sig ner. Just då träffas Lady Mys i sidan av en stor brottsjö. Då åker man som sagt ut igen och på golvet i salongen med byxorna nere. Ganska kul för den som står bredvid och ser dramatiken, men kanske inte så kul för den som ligger på golvet utan byxor.  

Vad hände annars? Inte mycket! Vi fick  besök av nåra svalor som kom för att söka nattvila. De kröp in i lä på olika ställen på båten och la sig för att vila. Där låg de fram till morgonen när det blev ljust, och de som överlevt natten flög iväg, andra låg döda. Sedan upptäckte på mornarna ett antal döda flygfiskar som hade hoppat ombord under natten.

Apropå fiskar, hur gick det kaptens fiske? Fiskade han något under färden? Jo då det är klart han måste prova den nya utrustningen. Fick han någon fisk eller napp? Efter att ha haft ett drag släpande efter båten en hel dag utan få något napp, så beslutade kapten att nu tar vi in utrustningen. Han tar löst fiskespöt från sitt fäste och lyfter upp det. Då får han napp! Tjong säger det i spöt och reven går av. Kapten tittar upp och linan sitter kvar, men nu sitter den kvar i vindgeneratorn. Fiskespöt hade nämligen fastnat i vindgeneratorn när han tåg löst spöet. Ja när storfiskaren talar om hur stora fiskar han fått. Det är inte alla som lyckats med att få en vindgenerator på spöt. Ja Kapten fick då i alla fall ett napp.

En annan liten fadäs. När vi kommer fram och ankrat upp, så kan vi som vanligt se, när vi gjort överseglingar, konstatera att Lady Mys är full av salt på däck och andra ställen. Detta är inge kul. Allt blir kladdigt. För att råda bot på detta så tar Kapten fram vattenslangen och spolar av båten med det dyrbara vattnet som vi tillverkat själva. När sedan natten kommer så brakar åskskurarna fram med kraftigt regnväder och sköljer av våra kära Lady Mys igen. Så var det med det dyrbara vattnet vi slösat bort.

 

Flådig Marina

2015-12-01      

Vi har nu kommit till en marina med namnet Casa de Campo. Här kommer vi att ligga en dryg vecka medans vi kommer att umgås med Alice son Johan med familj och barnbarnen Leo och Fanny. De reser med Ving-Resor och kommer att bo på ett hotell, här i närheten, eller kalla det resort, under en vecka. Det kommer att bli trevligt att få var tillsammans med dem och vi får bli unga på nytt. Speciellt för Alice. Barnbarnen brukar verkligen sätta fart på gamla farmor.

Den här marinan vi ligger vid nu är väl inte riktigt vår stil. Här ligger det endast 3 seglare, resten består av större motorbåtar, och med betoning på större i storleksordning 50 – 100 fot med egna besättningar som inte gör något annat än bara putsar på båtarna hela dagarna, samt att de väntar på att ägarna skall komma, som kanske kommer om någon månad. Här är så flått och flådigt att det var här som Alice ifjol, när vi här, vart tillsagd när hon höll på att hänga tvätt, att här är det inte tillåtligt att hänga tvätt på båtarna. Men vi får väl stå ut, det är i alla fall inte så långt till hotellet.

Vi är semesterfirare

2005-12-10

Då har vi varit tillsammans med Alices son Johan och hans Stina, samt barnbarnen Leo och Fanny i en vecka. Vad barnen har badat, både i havet och i hotellets olika poler. Ja de är riktiga vattendjur. Vi har mest varit på hotellanläggningen där de bodde, men vi har också seglat en dag med Lady Mys till en ö med namnet Isla Sauna, där vi alla badade i det varma vattnet med en lång sandstrand och palmer. Så nu har vi levt ett riktigt turistliv bland tjocka Tyskar och trådsmala Italienskor. Vi har också lekt en hel del tillsammans med barnen, så nu är vi som barn på nytt. En fördel med att leka med barnen på det här viset är att när vi tröttnar eller inte längre orka leka längre så är det bra att lämna över barnen till föräldrarna igen. Mycket bekvämt. Vi m&aring%3

Ingen Tomtesnö här inte. Men vi önskar God Jul i förskott

Jävla skit

2015-12-14

Då har vi seglat västerut utmed Dominikiska Republikens sydkust några dagar. Det har varit långa dags etapper på 8 – 10 timmar per dag. Men vi har haft passadvinden  med oss så det har gått riktigt bra.

Bekymret vi haft är skiten. Vi har haft stopp i avloppet från septiktanken så vi har inte kunnat använda toaletten under ett antal dagar. Med andra ord det har varit stopp i toaletten. Det har inte varit nåt kul jobb att leta var det varit stopp  någon stans. Det har varit ett riktigt skitgöra. Bara att försöka få den fulla septiktanken tom var ett riktigt skitjobb. Det visade sig att längst ner i tanken ligger det ett 5-10 cm med tjock smet bestående av skit och saltkristaller, som inte vill ge sig iväg. Nu har vi med diverse slangar och om dragningar kopplat förbi septiktanken. Så nu går skiten rakt ut i havet. Nu är det bara att hoppas att inte någon använder skitiriet, samtidigt som den andra av oss badar i havet. Nu när vi fått gång på toan har Alice städat och skurat över allt för att få bort skiten som Björnen dragit omkring, och framför allt få bort all skitlukt, ja med and ord storstädning. För att lösa problemet med septiktanken, är det enda sättet nu att vi måste montera bort tanken, så att vi kan spola ren den på land. Men det är inte gjort i en handvändning. Det är nästan så vi måste montera bort halva inredningen inne på toaletten. Det jobbet tänker vi vänta med tills vi kommer till Jamaica. Men nu är vi lyckliga, och vi känner oss riktigt rika, när vi fått gång på toan igen. Hur vi klarat oss under tiden vi har varit utan toa, det är en annan historia och som vi inte tänker berätta här. Men det har inte varit lätt. I den här texten blev det många skit ord. Men som sagt det var ett riktigt skitgöra. Som ni kan förstå är det inte alltid vi glider omkring och njuter på ett bananskal

Vi ligger nu på svaj ankrad utanför ett lite hotell som ligger vid en liten fiskeby som heter Salina. Här låg vi också i fjol när vi var på väg åt andra hållet.  Tidigt i morgon bitti fortsätter vi till en liten ö som blir det sista stoppet i landet DR. Sedan kommer vi att göra en två dygns segling direkt till Jamaica. Med andra ord vi kommer inte att göra något stopp på Haiti, utan vi hoppar över det och går direkt till Jamaica.

Fel väderfönster

2015-12-17

Det blir ibland inte riktigt som man tänkt sig. Vi skrev senast att vi tänkte gå från Salina direkt via ett stopp på ön Isla Beata till Jamaica. Men så blev det inte. När vi gick till tullmyndigheterna i Salina för att klarera ut och för få en stämpel i passet, så påstod myndighetspersonerna att de hade inget tillstånd för att kunna ge utklarering ut ur landet. Det måste göras i en annan hamn där det fanns sådan myndighet. Följden blev att vi var tvungna att gå till en stad som heter Barahona. Detta blev en omväg och vi missade därmed ett dygn.

När vi skulle avgå från Barahona hade jag räknat med att vi skulle kunna klara av alla formaliteter dagen innan så att vi skulle hinna med att gå tidigt på morgonen. Men icke. Kl. 7 på morgonen blev jag lovad att vi skulle få det sista pappret.Tror ni vi fick papperet kl. 7 Nej då kl. 8 kom det 5 st. sömndruckna myndighetspersoner med papperet och bad om ursäkt att de var sena.

Äntligen kunde vi ge oss iväg, och vi fick en fin segling till att börja med. Men jag visste av väderleksrapporterna att det var sämre väder på gång. Frågan var om vi skulle hinna fram till ön Isla Beata innan ovädret skulle bryta ut. Vi såg under seglingens gång att himlen blev alltmer svartare och svartare. En timme innan framkomst brakade det loss med kraftiga vindar, störtregn och åska. Precis lagom till vi skulle gå genom ett smalt sund med många grund och grunt rev. Det åskade och regnade så kraftigt att sikten var inte mer än 50 meter. Hur är det? Kan man lita på de elektroniska sjökorten att de är rätt och att de visar riktigt. Ja det var det enda alternativet som fanns och ta sig fram. Men det är klart att trevligt var det inte. Sen var det där med åskan. När det blixtrade och small på samma gång, så var det inte så kul.

Nu ligger vid den här lilla fiskebyns ön, och väntar på bättre väder. När vi missade ett dygn, när vi blev tvungna att gå till Barahona så kom i fel väderfas. Hade vi kunnat gå direkt som vi tänkt hade vi kommit in i rätt väderfönster och nu varit på väg mot Jamaica. Men nu får vi ligga här och vänta tills vindarna lugnat ner sig lite grann. Vi får se om vi kommer iväg imorgon.

Men det går ingen nöd på där vi ligger nu. Tomten får vänta

Här ligger vi och väntar på bättre väder. Här går ingen nöd på oss. Sämre ställen har vi kunnat haft

Reggaeland

2015-12-20

Ja då har vi just anlänt till det verkliga Reggaelandet, Jamaica, ja man. No problem, No Cray, Be Happy.

Seglingen hit gick bra. Det var bara i början som det blåste en hel del, och framför allt den grova sjön, som gjorde att det blev lite obekvämt att leva ombord. Men ju längre seglingen pågick blev seglingen mer och mer behagfull. Hände det då något under färden. Ja inte mycket. Det gällde bara att få tiden att gå.

De som hände var att första kvällen när det blåste och gungade som allra värst, så slokande helt plötsligt alla navigationsinstrument. Totalt svart. Efter en stunds felsökande utan framgång så bestämde jag att dra fram en provisorisk kabel för elförsörjning direkt till huvudplottern för att på det viset försöka få igång den, så att vi hjälpligt skulle kunna klara oss. Bra försök, den hoppade igång. Men vi var fortfarande utan både AIS och Radar. Inte så kul med tanke på alla fartyg som skulle befinna sig runt om oss under natten. Alltså fortsätta leta fel. Inte det häller så kul att stå med huvud ner i ett trångt el utrymme, när Lady Mys hoppar och rullar åt alla håll. Men tack vare min envishet så lyckas jag hitta felet efter flera timmar letande.  Långt bakom en tjock kabelhärva satt det en säkringshållare på en kabel, utan någon som helst märkning. När jag testade säkringen så visade det sig att den var trasig. I med en ny säkring. Se där. Nu hoppade alla instrumenten igång. Vad lycklig man kan bli.

Vad tar man sig för lärdom av detta? För det första så ser man vad en liten trasig säkring kan ställa till bekymmer, och vilka stora konsekvenser det kan ha medfört. Sen ser man nu vad viktigt att ha backupp system. Jag har laddat ner ett separat navigationsprogram ,på min läsplatta som vi kan använda i nödfall. Sen hade jag innan vi gav oss iväg jag kladdat ner på en lapp den kurs vi skulle styra för att komma till Jamaica. Nu kunde vi använda och styra efter den kursen tills vi fick igång den första plotter. Sen kan man stätta ett stort ?? och många !!!! till den som monterat navigationsinstrumenten. En elektrisk montering  som är under alla kritik: Kablar dragna i en eda stor röra utan någon som helst märkning, så  man har ingen aning vart eller var kablarna kommer ifrån.

Vad händer mer under resan. Jo Björnen ligger på bänken i sittbrunnen när klockan 2 den första natten. Han ligger där och vilar efter allt slit med de elektriska bekymren. Det är mörkt, det är bara den ena plotterskärmen som ger lite ljus. Det hörs hur de stora brottsjöarna rullar akter om Lady Mys. På avstånd ser man blixtarna från ett åskväder lyser upp hela himlen med jämna mellanrum. Björnen försöker trotts dessa yttre omständigheterna koppla av där han ligger på bänken. Helt plötsligt får han en örfil på högra kinden, och så ytterligare en smäll i ansikte.??? Han känner efter med handen och finner att ansiktet är fullt av fiskfjäll. Sen upptäcker han  att det ligger en flygfisk bredvid honom och sprattlar. Pulsen är nu säkert i minst 200. Efter diverse krigande hamnar flygfisken i havet igen, med hjälp av Björnen.

Vad lär man sig av detta? Jo. Varför skall man behöva köpa dyr fiske utrustning och krångla med, när fisken i alla fall själv hoppar rätt in i munnen.

Julstämmning behöver vi inte

 

 

Vi dansar inte runt julgranen, utan vi ligger under en svajande palm

Vi lyssnar inte på ”Nu är det jul igen”, utan vi hör underbara reggae toner

Vi känner inte frysnärven, utan vi känner solens varma strålar som värmer våra kroppar

Vi ser inte på Kalle Anka, utan vi badar i det härliga varma havet.

Vi stressar inte omkring och köper obrukbara julklappar, utan vi går nästan oklädda omkring i våra bruna kroppar

Vi dricker en kall Reed Stripe där vi med fingret kan rita våra namn på flaskans kalla hinna

Vi kan också förgylla våra strupar med en välsmakande ”Captain Morgan”

Med andra ord, vi mår bra, och ni behöver inte tycka synd om oss

 

Varma julhälsningar från

Kapten och Kaptenskan.

Nu är julen över

2015-12-27

 

Ja nu är julen över enligt almanackan. Ja även vi har firat lite jul. På julafton hade vi våra Jamaicanska vänner Jon och Rudi hos oss på Jullunch. Alice hade ordnat med en jul buffé bestående av lite svenska maträtter så som lax, sill och köttbullar, mm. Vi tror att det var uppskattat. Gästerna såg då verkligen nöjda ut.

Se har vi försökt sova på nätterna, men med varierande framgång. Inne i Staden Port Antonio, som ligger ett par hundra meter från marinan, har det spelats musik hela nätterna. Om de hade spelat på normal volym hade väl inte gjort något. Men de hade riggat upp jättestora musikanläggningar inne på torget, och ur dem spelades på jätte hög volym och med kraftiga bastoner. Bastonerna var så kraftiga att när vi la handen på skrovsidorna på båten kunde vi känna hur det vibrerade. Om de hade slutat med musiken någon på natten, men icke de har varje natt hållit på till 5-6 på morgonen. Sånt är livet här på Jamaica, och vi är ju gäster här så vi får bara acceptera det.

På dagarna har vi små pysslat lite gran, men mest har vi kopplat med bokläsning och bad. Fast idag satte kapten igång med ett jobb som han under en tid har gruvat sig för. Han monterade löst septiktanken och lyfte ut den på kajen för renspolning. Inne i tanken satte det hårt lager bestående av kalk, salt. Med hjälp av högtryckstvätten gick det ganska bra att få bort eländet. Men det tog sin tid att först montera bort tanken och sen få den på plats igen. Nu får vi hoppas att skitjobbet är avklarat för denna gång

Nu är det bara att vänta in nyårsfirandet. Det sägs att det skall bli ännu mer musik och väsen då. Vi får väl se.

Lite julstämning hade Alice ordnat

Flodfärd med flotte

2015-12-30

Ja snart är det nyårsafton. Det är bara frågan hur vi skall orka vara vaken tills det nya året rings in. För oss som är van vid att omfamna den sköna sov kudden redan kl. 8 på kvällen, kommer det nog att bli lite kämpigt. Vi får väl göra som så att vi firar in det Svenska nyåret som infinner sig redan kl. 6 på kvällen.

 Men hur kan ni gå och lägga er redan kl. 8 på kvällen, kanske någon undrar? Vi tycker det är skönt att leva efter solen. Här blir det mörkt kl. halv sju på kvällen, och sen ser vi solens första strålar halv sju på morgonen. Vissa av oss tycker det är helt underbart att vakna på morgonen när det börjar ljusna och få känna en ny spännande dag har sin början. Man ligger kvar i sängen någon minut och planerar inför dagen, och sen går man upp och är full av inspiration iför dagens uppgifter. Men först skall vi avnjuta en god och härlig frukost i sittbrunnen medan solen är på väg upp över himlavalvet. Det är redan varmt och vi behöver aldrig frysa. Sedan är det tyst och lugnt, men vi börjar höra svagt hur omgivningen börjar vakna till liv. Så nu är frågan, hur vi gör, på nyårsafton, om vi skall kämpa och lida för att försöka vara vaken för att kanske få se någon raket, eller om vi struntar i det och vaknar utvilad och pigg på nyårsdags morgon och med nyfikenhet se vad det nya året har i sitt sköte 

Dagens aktivitet blev en utflykt upp i bergen, där vi sedan gjorde en färd utmed floden Rio Grande. Vi färdades på en flotte tillverkad av bambustavar och som framfördes av en man som med hjälp av en bambustav stakade flotten ner för floden. Floden ringlade sig fram genom regnskogen med sin sköna natur med vacker grönska och vackra blommor. Efter ca 12 km kom vi ner till havet där floden mynnade ut i Karibiska havet. Det var verkligen en trevlig och rogivande färd och under den 3 timmar långa färden njöt vi i fulla drag. Ja som sagt det var verkligen rogivande, även om det på vissa ställen  forsade på bra runt flotten. En härlig färd och en underbar förmiddag.  

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Gunilla o Toyvo | Svar 31.12.2015 18.06

Kära Alice o Björn! Vi önskar er ett riktigt Gott Nytt År 2016!
Gunilla o Toyvo

Imbi o Carsten | Svar 24.12.2015 09.54

En riktigt God Jul till Er båda,

Mats | Svar 24.12.2015 00.08

God jul på er

tore | Svar 17.12.2015 18.22

hej å hå du kan trösta er med att det finns dom som har det sämre är det inte det ena så är det andra det är bara att stå ut det kommer bättre tider Tore majli

Owe o Greta | Svar 15.12.2015 10.18

Fint med en ren JULBÅT.

Maria | Svar 15.12.2015 09.32

Man ska ju julstäda - ingen idé att skita i det...

Kerstin o Roland | Svar 11.12.2015 12.56

Jag ser ingen Lucia, bara stora och små tomtar. Vi ska ut och gå i höstvädret, än så är det inte vinter! Ha det bra!

Stina | Svar 04.12.2015 14.53

Nu blir det full fart i en vecka =)
Ha en underbar vecka. Här i Sverige är det bara blåst och regn
Kram Stina

Felicia Engberg | Svar 29.11.2015 22.34

Är SÅ avis!!!

Imbi o Carsten | Svar 20.11.2015 17.52

Tänk att samma sak hände mig förra veckan och jag fick betala 630 kronor i Motala, hoppas ni får många stora fina fiskar så även Du Björn får smak på något gott

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

09.05 | 20:41

Hoppas att ni får en fin seglats!

...
09.05 | 12:41

Ha det bra nu o segla vackert !

...
06.05 | 21:21

Är det Claes väska du visar på bilden? Har han kommit fram? Ni kommer att få det jättebra med all samlad erfarenhet👍⛵️

...
06.05 | 13:28

Så spännande det låter. Visst fixar ni maten, riktiga dalkarlar går aldrig bet !
Stort Lycka Till !
Gunilla H

...
Du gillar den här sidan